Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. De särskilda stationerna - 2. Diasporaverksamhet i förening med sjömansvård - Johannesburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIASPORA VERKSAMHET I FÖRENING MED SJÖMANSVÅRD
283
stånd och yrken representeras också, från adelsmannen till
back-stugusittaresonen. Här äro ingeniörer och affärsmän,
sjukgymnaster och kontorister, snickare och målare, gruvarbetare och
’jacks of all trades’. Och alla sätta in i det nya landet vad de föra
med sig: begåvning, kunskap, kraft. Frikostigt ge de ut sig. Det
är ingen njugghet. Också ha de i allmänhet ett godt ord om sig
bland de övriga nationer, som mötas därute. Det är godt gry och
goda tag i dem.–Den stora massan av dem som hittat vägen
hitut äro unga män, som var för sig ännu ej bundit sitt öde vid
någon annans. Blodet rinner hett i ådrorna och de älska friheten
och jakten efter lycka och äventyr. På det hela taget har den
bättre delen av landsmännen härute det bra om ock strävsamt.
Till någon mera välbärgad ställning är det dock få som komma.
Det är ett underligt liv, som landsmännen i Sydafrika leva.
Överallt där de gå fram omgivas de av främlingar, och
främmande tunga måste de tala. Frestelserna, som möta dem äro
många och mäktiga, och förhållandena ofta svåra ocli
ogynnsamma. De hava att sätta in all sin kraft och spänna förmågan
till det yttersta för att hålla sig uppe i den heta kampen för
tillvaron. Släppa de efter, förloras fästet och de gå så lätt nedåt.
Det blir i många avseenden de ensammas och övergivnas väg, de
hava att vandra. Och ständigt lurar på dem faran att förlora sitt
språk, sig själva och sitt allt. Det ljuder nog lios oss alla något
av stavkarlens klagan: ’Från hemmets tomter fjärran jag
vandrar världen kring, och släpar tungt min nötta stav i sanden’.
Det är en ton, som klingar djup och stark genom Sydafrika:
kärleken till det gamla landet i norr, hemlandet och
barndomsdrömmarnas land. Dit gå tankarna, när vi mötas härute. Vi
sjunga om det, och vi tala om det. Det blir varmt om hjärtat
och ögat fuktas ofta förstulet, när det nämnes. Vi sjunga gärna
med vår svensk-finska broder:
Och fördes vi att bo i glans
Bland guldmoln i det blå,
Och blev vårt liv en stjärnedans,
Där tår ej göts, där suck ej fanns,
Till detta arma land ändå,
Vår längtan skulle stå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
