Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. De särskilda stationerna - 3. Diasporaverksamhet - Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•300
DE SÄRSKILDA STATIONERNA
gåvor i form av beklädnad. En damkommitté bildades för att
ombesörja anskaffandet av julgåvor. Denna julfest blev sedan
traditionell ocb har varit till stor hugnad både för prästerna och många
av koloniens hem.
Initiativ-tagaren till denna högtid, pastor Söderblom, skriver i
en ämbetsberättelse några år senare om densamma: »1900 års
med barnfest förenade gudstjänst hölls som vanligt på första
söndagen efter Trettondedagen. Det är en välsignelserik tradition, vår
kyrka nu sedan några år fått i dessa årliga familjegudstjänster
med prydd julgran, välfägnad åt barnen, julsånger och
julklappar. Över 100 barn ha de sista gångerna kommit tillstädes, de
flesta endast fransk-talande. Dessa högtider med sin egendomliga
prägel stanna hos många av barnen kvar som ljusstrålande
minnen i ett i övrigt mycket torftigt och även glädjelöst liv.
Detsamma gäller många äldre, särdeles bland de franska eller eljest
icke skandinaviska hustrurna eller männen, som för övrigt icke
äga anledning att besöka vår kyrka, enär de icke förstå vårt språk
och äga katolsk eller ingen religiös uppfostran. Skall jag som
exempel nämna den unga skomakarehustrun, som med sin man
och deras två småttingar i år för första gången kommit till
barnfesten från sin trånga och ytterst torftiga koja i Paris
omgivningar. Förskjuten av sin mor några månader efter födseln,
uppfostrad av andra i armod och på nåder, tills hon vid 10 års ålder
själv började förtjäna sitt bröd hos en krogvärd i Paris, hade hon
näppeligen rönt någon vänlighet i livet förrän av den unge,
sjuklige svenske skomakaren, som nu är hennes make. Hon är icke
konfirmerad och äger ingen religiös kunskap. Jesus och
evangeliet äro henne alldeles obekanta. Men hon vill gärna ha något
annat att läsa än tidningen, när barnen sova och mannen
avlämnar sitt arbete i Paris. Och hon vill lära sig något om Gud och
religionen, så att barnen icke skola bliva lika vanlottade som hon,
när de växa upp. Framförallt vill hon lära sig alt bedja för att
kunna knäppa deras små händer. Är det icke en härlig förmån
att få komma till en sådan själ med evangeliet, att få bevittna,
huru de första strålarna av den högre, eviga världens liv tänder
undran och vördnad och glädje därinne?»
Barnaundervisningen i kristendomskunskap och stundom i
modersmålet har i Paris omhänderhafts av pastor, både beträffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
