Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det tedde sig för alla obegripligt i sin
ändamålslöshet. Men om hvar cell i den lefvande kroppen har
sitt speciella lilla medvetande, så följer inte däraf, att
cellerna fråga hvarför kroppen plötsligt springer upp,
spänner sig, rusar till strid. Blodkropparna börja
cirkulera hastigare i sina kärl, muskelväfnaderna
sammandraga sig, hvar cell uppfyller sin bestämmelse;
hvarför det strides, mot hvem slagen riktas — det är
den kommenderande hjärnans sak. Ett sådant intryck
gjorde också Ryssland; kriget var för landet obehöfligt
och obegripligt, men hela dess väldiga organism skalf
af den mäktiga rörelseimpulsen.
Så tycktes det på afstånd. Men på nära håll såg
det annorlunda ut. Inom de bildade samhällsklasserna
rådde en fientlig stämning, som ingalunda var riktad
mot japanerna. Frågan om utgången af kriget upptog
ingens tankar, af hat mot japanerna märktes ej spår,
våra motgångar väckte ingen nedslagenhet; tvärtom,
jämte smärta öfver de vanvettigt onödiga offren tycktes
man nästan känna skadeglädje. Många förklarade rent
ut, att ett nederlag vore det för Ryssland mest
önskvärda. För utomstående var det något oförklarligt,
som tedde sig: landet kämpar och intelligensen i
landet följer striden med fientligt afvaktande
uppmärksamhet. Utlänningarna märkte detta med förvåning,
»patrioterna» upprördes öfver det ända in i själen och
talade om »den ruttna, rotlösa kosmopolitiska ryska
intelligensen». Men hos de allra flesta voro dessa
känslor ingalunda något uttryck för verklig, vid
kosmopolitism, i stånd att säga äfven till fäderneslandet: »du
har icke rätt, din fiende har rätt»; icke heller var det
en rotfäst motvilja för detta blodiga sätt att lösa
mellanfolkliga tvister. Hvad som här verkligen var ägnadt
att frappera och som nu särskildt skarpt framträdde,
det var den oerhördt djupa, allmänna fientligheten mot
de landets styresmän, som börjat kriget: de
kommenderade till strid mot fienden, men voro själfva de mest
hatade fienderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
