Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
len slamrade i ökad takt. I främsta vagnen uppstämde
soldaterna en oöfvad kör. På vägen längs tåget
vandrade med snabba steg den skäggige musjiken med
den lycksaliga minen; han viftade med armarna,
öppnade munnen på vid gafvel och skrek »hurra!»
En skara järnvägsarbetare i blåa blusar kommo
gående från verkstäderna.
— Välkomna igen, bröder! — ropade en.
— Hurra! — ljöd det till svar från vagnarna.
Tåget slamrade och ångade framåt. En drucken
soldat stack ut öfverkroppen ur det lilla, högt sittande
fönstret på en godsvagn och hurrade oafbrutet; hans
profil med den vidöppna munnen tecknade sig mörk
mot den blåa himlen. Människor och byggnader voro
redan långt borta, han viftade med mössan åt
telegrafstolparna och fortfor att hurra.
Militärbefälhafvaren inträdde i vår kupé. Han var
häftigt upprörd.
— Hiar ni hört? Näågra officerare berättade mig
det nyss på stationen: det sägs, att soldaterna i går
under vägen slog ihjäl öfverste Lukaschov. De var
druckna, började från vagnarna skjuta på en
boskapshjord, som drefs förbi, han försökte hindra dem, och
då sköt de honom.
—Jag har hört det berättas annorlunda, — inföll
jag. — Öfversten behandlade soldaterna högst brutalt
och hänsynslöst, de hade redan förut sagt, att de skulle
slå ihjäl honom under vägen.
— Ja.. a. — Befälhafvarn teg och stirrade ut i
luften med vidt uppspärrade ögon. — I alla händelser
måste man behandla dem försiktigare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
