Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
att taga mig en promenad. På banvallen stod en
rostig järnugn; kring den trängdes en hop af våra
soldater, sneglade på mig och skrattade. Jag steg upp i
min vagn, det blef en allmän rörelse bland dem.
Några minuter därefter steg jag åter ut. Ugnen på
banvallen var borta, soldater kröpo under vagnarna, i en
af dessa vältes bullersamt något tungt.
En afton vid stationen Chilok steg jag af tåget
och frågade en pojke, om man kunde få köpa bröd
någonstans.
— Där uppe i backen bor en jude, som säljer
bröd, men han har stängt in sig.
— Hvarför då?
— Han är rädd.
— Hvad är han rädd för?
Gossen teg. En soldat gick förbi med en
tekittel.
— Om vi tar allt hvad vi kommer öfver om
dagen, så tar vi om natten hela butiken med jude och
allt, — förklarade han i förbifarten.
Under de längre uppehållen gjorde soldaterna upp
eldar och kokade soppa på höns, som de fått, ingen
visste hur, eller stekte svin, som påstodos ha blifvit
öfverkörda af vårt tåg.
Ofta förskaffade de sig sina rekvisita genom list. En
gång blefvo vi länge stående vid en liten station. En
lång, tanig lillryss, Kutsjerenko, kvickhufvudet i
truppen, förde spektakel på ängen invid tåget. Han hade
hängt öfver sig en mattstump, raglade och spelade
drucken. En soldat knuffade honom skrattande i
diket-Han kraflade sig upp igen och hade då med sig en
vind och rostig spiselring.
— Goa herrar, låta musjik vara! Inte hindra!
— bad han, spelande utlänning.
Soldater och stationssamhällets invånare hade
samlat sig omkring honom. Med sin matta öfver axlarna
och med majestätisk uppsyn låtsades Kutsjerenko vefva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
