- Project Runeberg -  I kriget : anteckningar och fälttågsminnen från rysk-japanska kriget /
33

(1908) [MARC] Author: Vikentij Veresajev Translator: Ellen S. Wester - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På väg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33
soldaten, tänker bara på att segra öfver fienden. Och
intendenturen tänker på detsamma.

Stabskaptenen sade hvad alla visste genom
tidningarna, men han talade som om han särskildt studerat
saken och ingen af de öfriga visste något därom. Vid
byffén stod en omåttligt tjock, drucken kapten och
grälade om något med uppassarn.

— Maen hos oss! — fortsatte stabskaptenen. —
Hvem af oss vet hvarför vi slåss?» Hvem af oss är
entusiasmerad? Det enda det talas om hos oss är
reseersättningar. Vi fösas som får. Det enda våra
generaler kan är att gräla med hvarann. Intendenturen
stjäl. Se på våra soldaters stöflar — på två månader
ha de hunnit bli alldeles utslitna. Och stöflarna har
besiktigats af tjugofem kommissioner!

— Och kassera är omöjligt, — understödde
honom vår öfverläkare. — På lädret märks inget fel.

— Nej. Men vid första regn lossnar sulan från
öfverlädret.. . Säg mig själfva: kan en sån soldat
segra eller inte?

Han talade med ljudlig röst, och alla lyssnade
under tecken till instämmande. Vår löjtnant såg sig
ängsligt omkring. Han kände sig obehagligt berörd
af detta högljudda, orädda tal och började opponera
sig: allt berodde på hur stöflarna gjordes,
intendenturens vara var förträfflig, han hade själf sett det och
kunde vittna.

— Och säga hvad ni vill, mina herrar, —
förklarade löjtnanten med sin fylliga, själfsäkra stämma,
— det är inte på stöflarna det kommer an utan på
andan inom hären. Är andan god, så slår ni fienden
i hvad för slags stöflar som helst.

— Barfota och med såriga fötter slå vi honom
inte, — invände stabskaptenen.

— Och är andan god? — sporde en
öfverstlöjtnant i tviflande ton.

— Det är vårt eget fel, att den inte är god, —
svarade vår löjtnant hetsigt. — Vi ha inte förstått upp-

Veressajev, I kriget. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 17:40:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ikriget/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free