Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 .
och broar togo vid. Kommendantens adjutant
uppenbarade sig och vände sig till eschelongernas chefer med
de vanliga frågorna.
Hästskötarna ledde de frustande hästarna ner för
broarna, nedanför kommo lokomotiv och hämtade
vagnarna från underdäck. Trupperna satte sig i marsch.
Återigen hördes kommendantens adjutant och den
angenäme, älskvärde löjtnanten ursinnigt ryta åt soldaterna,
återigen trängdes dessa med dystra miner, med
påsarna på ryggen och gevären i handen med kolfven
neråt.
— Ack ni uslingar! Hvad knuffas ni för?...
Se så, gå på, era fähundar! Hvad stannar ni för? Hvart
bär du patronlådan? Hit med patronerna!
I en ändlös rad tågade soldaterna långsamt förbi.
Där kom en tatar med hängande underläpp och
blicken spändt riktad framåt; där en axelbred, skäggig
permare med koppärrigt ansikte. Allesammans sågo ut
som musjiker, och det var egendomligt att se gevär i
deras händer. Ansiktena växlade, men alla hade samma
uttryck af inåtvändt, liksom i kölden stelnadt grubbel.
Ingen tycktes fästa någon uppmärksamhet vid
officerarnas skrik och svordomar, alldeles som om detta varit
lika naturnödvändigt som den isande vinden från sjön.
Det blef ljusan dag. Öfver den mörka sjön drogo
tunga, blyfärgade moln. Från hamnen begåfvo vi oss
till stationen. På spåren manövrerade lokomotiven
under varnande signaler. Det var fruktansvärdt kallt.
Benen stelnade. Ingenstans kunde man få värma sig.
Soldaterna stodo eller sutto tätt tryckta till hvarandra,
alltjämt med samma dystra, resignerade uttryck i sina
ansikten.
Jag promenerade på perrongen med vår apotekare.
I sin stora, lurfviga mössa och med sin örnnäsa
framskjutande i det magra ansiktet såg han ut som en
kosack och inte som en fredlig provisor.
— Huvarifrån är ni, gossar? — frågade han en
klunga soldater, som sutto invid stationshusets vägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
