Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
på lokomotiven och perrongerna patrullerade vakter.
Vi allesammans togo fram våra revolvrar ur
kappsäckarna.
Under vårt uppehåll vid Ugunors station kom en
mongol springande utifrån stäppen och omtalade, att
chunchuserna mördat en patrull på sju soldater. En
officer och nio gränsvaktsoldater med gevär på axeln
skyndade i väg utåt stäppen.
I Mandsjuria hade vi fått en ny marschruta och
färdades nu i noggrann enlighet med den. Tåget stod
vid stationerna det föreskrifna antalet minuter och
ångade sedan vidare. Man hade hunnit bli alldeles ovan
vid en så regelbunden fortskaffning.
Vi åkte nu tillsammans med det sultanovska
sjukhuset. En vagn var upptagen af oss, läkare och
systrar, en annan af den öfriga personalen. Läkarna vid
sultanovska sjukhuset berättade oss om sin chef, dr.
Sultanov. Han tjusade alla genom sin kvickhet och
älskvärdhet, och ibland öfverraskade han genom en
naivt cynisk öppenhet. Han hade berättat sina
doktorer, att han helt nyligen på förslag af vår kårchef hade
trädt i militärtjänst. Tjänsten var bekväm. Han var
regementets yngste läkare men erhöll oupphörligt
långvariga och ytterst fördelaktiga kommenderingar;
uppdraget kunde utföras på en vecka men
kommenderingen gällde för sex. Han fick reseersättning,
dagtraktamente och stannade kvar där han var utan
tjänstgöringsskyldighet, och därpå utförde han uppdraget på
en vecka. Han kom igen, skötte tjänsten några dagar —
och så en ny kommendering ... Och regementets andra
läkare fingo alltså hela tiden utföra hans arbete!
Sultanov satt för det mesta i sin kupé med sin
systerdotter, Novitskaja, en lång, ståtlig och tystlåten dam.
Hon ägnade Sultanov en hänförd dyrkan och de
ömmaste omsorger, hela sjukhuspersonalen tycktes i
hennes ögon existera blott för Alexej Leonidovitsch’
bekvämlighet, för att skaffa honom kaffe i rättan tid och
laga, att han fick pastejer till sin buljong. När Sulta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
