Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. På väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
klara för en af kineserna, att hon ville gifta sig med
deras dsjan-dsjun. Kinesen lyssnade, förmådde ej på
länge begripa, nickade blott höfligt och smålog.
Slutligen begrep han.
— Dsjan-dsjun? ... Din madama vill ha dsjan-dsjun?
Ne, inte gå an.
*
Vid en station var jag vittne till en kort men
utsökt scen. En officer kom med lättjefulla steg in i en
vagn med linjesoldater och röt:
— Häör ni där, djäflar! Skicka till mig
plutonkorpralen.
— Vi är inte djäflar utan människor, — ljöd en
lugn, fast stämma längst inifrån vagnen.
Det blef tyst. Öfficern stod stel.
— Hvem sade det där? — skrek han ilsket.
Ur vagnens skymning framträdde en ung soldat.
Med handen vid mössan och seende på officern med
orädd blick svarade han långsamt och lugnt:
— Jag ber om ursäkt, ers välborenhet! Jag trodde,
att det var en soldat, som brukade såna där
okvädinsord, och inte ers välborenhet.
Officern rodnade lätt, laddade ur sig några
svordomar för att bevara sin prestige och gick.
*
En afton kom en öfverstlöjtnant vid gränsvakten
och anhöll att få åka några stationshåll i vår vagn.
Naturligtvis fick han det. Vid ett litet bord i en trång
kupé satt man och spelade whist. Andra stodo
omkring och sågo på.
Öfverstlöjtnanten satte sig och började också se på.
— Säg mig, kommer vi fram till Charbin på
bestämd tid, enligt marschrutan? — frågade honom dr.
Schantser. đ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 25 17:40:09 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ikriget/0058.html
