Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. I Mukden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
bländhvita förkläde pysslade hon om de sjuke, lade
deras kuddar till rätta, matade dem. Men inom kort
svalnade ifvern. En afton kom jag in i baracken.
Sinaida Arkadievna satt vid ett bord med händerna i
knäet och sade med matt stämma:
— Jag är alldeles förbi! . .. Har varit på benen
hela dagen. Och jag har stegrad temperatur, jag
mätte nyss — trettioåtta grader. Jag är rädd jag håller
på att få tyfus. Och jag har jour i dag. Förste
ordinatorn har strängt förbjudit mig att tjänstgöra längre.
Det blir den stackars Nastasia Petrovna, som får träda
i mitt ställe.
Nastasia Petrovna var den fjärde systern vid deras
sjukhus, en enkel, anspråkslös flicka från Röda korset.
Hon öfvertog jouren, och Sinaida Arkadievna for med
Sultanov och Novitskaja på supé till kårchefen.
Vera Nikolajevna, skönheten med hafsfruögonen,
visade sig vara duktig. Hela arbetet i sjukhuset hvilade
på henne och den beskedliga Nastasia Petrovna. De
sjuka officerarna förvånade sig öfver att det i detta
sjukhus fanns endast två systrar. Inom kort blef Vera
Nikolajevna sjuk, några dagar höll hon sig uppe, men
slutligen blef hon liggande med 40 graders temperatur.
Nastasia Petrovna blef ensam om arbetet. Hon
protesterade och förklarade för förste ordinatorn, att hon ej
kunde reda sig ensam. Förste ordinator var denne
samme dr. Vasiljev, som redan i Ryssland så när hade
satt en militärbefälhafvare i arrest och som
häromdagen så »strängt» förbjudit Sinaida Arkadievna att
tjänstgöra. Till Nastasia Petrovna röt han som till en piga
och förklarade för henne, att om hon ville gå och slå
dank, borde hon aldrig ha kommit hit.
Utom de fyra ordinarie systrarna på vårt sjukhus
anställdes ytterligare två extraordinarie. Den ena var
hustru till en officer vid vår division. Hon hade
medföljt vår eschelong från Charbin och hela tiden suttit
och gråtit af oro och bekymmer för sin man. Den
andra hade tjänstgjort vid ett af sjukhusen i arméns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
