Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Slaget vid Schaho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s2
kalfaktorer, stampade med fötterna och befallde, att hans
saker ögonblickligt skulle lastas på vagnen igen.
Läkarna voro djupt förbittrade och ville anmäla
öfverläkaren. Men till hvem skulle rapporten gå? Först till
divisionschefen, en efterlåten gubbe, som inte ville stöta
sig med de mäktige, och vidare till — kårchefen,
Sultanovs beskyddare. Och som äkta ryssar nöjde sig
doktorerna med att brumma och harmas »sinsemellan».
Sultanov hade öfverhufvud blifvit sig mycket olik.
På tåget hade han varit oföränderligt älskvärd, spirituell
och munter; nu under marschen var han ilsken och
sur. Ingen vågade tilltala honom, där han satt på
hästryggen och kastade vreda blickar omkring sig. Mot
kvällen gjorde man halt. Första omsorgen blef att
uppsöka en bekväm och snygg fansa åt öfverläkarn
och systrarna; deras samovar tändes, middag
tillagades. Sultanov åt och drack te — och blef åter
älskvärd och spirituell.
Vår öfverläkare och befälhafvarn sörjde åtminstone
något så när för truppen. Soldaterna fingo visserligen
ligga ute i kylan i sommarkappor — pälsar fanns det för
öfrigt ännu ingenstädes i armén — men det lagades
dock alltid, att de fingo äta sig mätta. 1I Sultanovs
sjukhus åter bekymrade sig ingen om truppen. Hela
personalen tycktes blott existera för dr. Sultanovs och
systrarnas bekvämlighet. Truppen frös och svalt; den
fick lifnära sig så godt den kunde. Dess knot upptog
Sultanov med naivt cynisk godmodighet. En gång
vände sig förste ordinatorn Vasiljev till honom med
klagomål öfver en soldat; han, Vasiljev, hade gifvit
någon order, och soldaten hade svarat honom rätt i
ansiktet: ;
— Ja order kan ni ge, men mat kan ni inte ge;
svälta får man och ligga och frysa om nätterna, men
orderna skall man utföra!
Sultanov gjorde en liknöjd grimas. Han satt och
åt middag och var vid godt lynne.
— Å, bry er inte om dem!... I grunden ha de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
