Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Slaget vid Schaho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
lyckades ej Sultanov hitta den. Han svor ursinnigt
öfver befälet.
— ITusan vet hvad det här är för ordningar!
Enligt lag skall de flyttande sjukhusen ligga åtta verst
från ställningarna, men oss skicka de rätt i elden!
Det var i själfva verket ofattligt hvad våra
sjukhus skulle kunna uträtta i det helvete, som blixtrade
och dundrade där borta. Vi läkare gåfvo hvarandra
våra hemortsadresser, för att i händelse af vår död våra
närmaste skulle bli underrättade.
Projektilerna susade, gevärselden smattrade. Man
fick en underlig, jublande känsla, kände sig som buren
af vingar, och med ens förstod man soldaterna, som
begärt att få öfvergå till stridstrupperna.
»Systergossen» satt till häst och stirrade med lystna roffågelsögon
in i det mörknande fjärran, där granatkartescherna
flammade allt mera bländande.
— Skall vi återigen irra omkring och inte hitta
fram? — undrade hon ängsligt. — Mina herrar,
öfvertala öfverläkarn att han tar en vägvisare!
— Vi gick vilse på dagen — hur skall det då
bli på natten! — sade Seljukov och suckade. — Och
hästarna är skygga och illa inkörda. När första
projektilen faller, välter de hela transporten öfver ända.
Vi satte oss i gång mot järnvägen och började
följa banan i riktning mot söder. Öfverallt lågo
splittrade telegrafstolpar och tilltrasslade trådar. En kosack
kom ridande i fatt oss och lämnade hvar sitt papper
till de båda öfverläkarna. Det var en order från kårchefen,
som befallde sjukhusen att ofördröjligen bryta upp, lämna
stationen Schaho (det antogs, att vi redan voro där) och
återvända till den förra platsen vid stationen Sujatun.
Vi vände gladeligen om. Endast »systergossen» var
besviken och nära att gråta af förargelse. Hon vände
sig oupphörligt om och betraktade med gläusande,
trånsjuka ögon den på afstånd rasande striden.
Vi slogo upp våra tält, superade. Kvällen var
ljum och stilla. Mörka töcken insvepte horisonten, stjär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
