Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Slaget vid Schaho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
stufvades i vagnarna och sändes vidare mot norr. Man
skulle kunnat tro, att en ond ande med flit tillställde
allt detta för att roa sig åt de oerhörda mänskliga
kvalen. Men nej, anden var inte ond och hade ingen
lust att roa sig: han var utrustad med en torr,
oåtkomlig papperssjäl, med en air af beställsamt nit och
antog, att han var till oersättlig nytta.
Oupphörligt kommo telegram till barackerna från
fältmedicinalstyrelsen: »Afpollettera oförtöfvadt fyra
hundra man, afpollettera oförtöfvadt sju hundra man...»
Gripen af någon sorts oförklarlig, vanvettig yra tänkte
styrelsen endast på ett: att fortast möjligt vräka de
sjuka så långt bort från ställningarna som mäöjligt.
Slaget vid Schaho slöt icke med arméns reträtt — lika
godt! Det kunde ha slutat med reträtt — och dessa
svårt sårade, som främst af allt behöfde ro, lastades af
och på dagarna i ända, släpades från plats till plats,
skakades och ruskades i kärror och järnvägsvagnar.
EHfter slagets slut telegraferade Kuropatkin belåtet
till krigsministern för vidare befordran till tsaren:
Under striderna från 25 september till 8 oktober
afsändes från mandsjuriska arméns operationsområde till
Mukden och afpolletterades därifrån till arméns rygg: 945 sårade
och sjuka officerare, 31,111 underofficerare och soldater.
Afpolletteringen af ett så stort antal sårade utfördes på så
kort tid tack vare sjukvårdspersonalens energi, ordning och
eniga samarbete.
Alla de sårade förklarade med en mun, att såren
voro något vida uthärdligare än transporten i dessa
helvetiska kärror och godsvagnar. Sjuka med invärtes
sår dogo i dem som flugor. Lycklig var den
magblesserade, som tre, fyra dagar fick ligga oupptagen på
slagfältet: han låg där hjälplös och öfvergifven, törstade
och frös, när som helst kunde han bli öfverfallen af
en flock svultna hundar — men han hade den för
honom så nödvändiga ron. Då han upphämtades,
hade hans sår i magen till viss grad läkts, och han
var utom fara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
