Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Den långa väntan: oktober-november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
ning öfversteg alla gränser. Det är sorgligt, men det
är så: generalerna voro för det mesta brutala och
ohyfsade i sitt sät mot de underordnade; men i jämförelse
med läkarna af generals rang kunde de betraktas som
mönster för gentlemän. Jag har berättat, hurusom i
Mukden dr. Gorbatsevitsch skrek till en läkare: »Hör
opp, ni där!» Vid en visitation af vårt sjukhus frågade
arméns inspektör den jourhafvande kamraten:
— När kom den där patienten in?
— I dag.
— När kom du in? — vände han sig till den
sjuke själf.
— I dag.
Och dylikt slags »kontroll», som en annan skulle
genera sig för att använda gentemot sin betjänt, tillät
man sig här helt ogeneradt mot läkarna!
Jämsides med detta öfvermod ådagalades en
häpnadsväckande hjärtlöshet emot de underordnade
läkarna. Evakueringskommissionen, för sin stränghet
kallad »den drakoniska», bestämmer till evakuering en
läkare som haft mycket svår tyfus. Utan att undersöka
den sjuke kamraten, utan att någonsin ha sett honom
upphäfver dr. Gorbatsevitsch kommissionens beslut och
läkaren återinkallas i tjänstgöring. Hvad dr.
Gorbatsevitsch under vår vistelse i Mukden tillät sig mot de
ditkommenderade läkarna upprepades mer än en gång.
Jag var i Mukden en gång i midten af november:
åter sprungo trettio läkare omkring där utan att veta
hvart de skulle taga vägen — dr. Gorbatsevitsch hade
hitbeordrat dem från Charbin i händelse af ett slag
och hade åter förklarat, att de ej skulle taga några
saker med sig. Och de nödgades ligga på bastmattor på
golfvet om nätterna.
En, endast en, varm, mäktig känsla kunde man
upptäcka i chefläkarnas lidelsefria själar — det var den
vördnadsfulla kärleken till papperet. Papperet var allt,
i papperet var anda och sanning . . . För mig står som
lifslefvande en skinntorr, skallig divisionsläkare med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
