Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Den långa väntan: december-februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
karl, som endast tänkte på sig själf. Han antecknade
på skrifvelsen, att enligt hans mening förtjänade också
syster Valesjnikova (Vera Nikolajevna) guldmedalj, så
mycket mer som hon blifvit tyfussmittad under skötseln
af de sjuka.
— Och Novitskaja bör på inga villkor föreslås
till guldmedalj, — anmärkte hans adjutant. — Hvarenda
en vet, att hon inte ens ser åt de sjuka utan bara far
på middagar till staben. .. Silfvermedalj är nog åt
henne.
Divisionsläkarens adjutant var en karl med ruter i
sig. Sin oduglige och enfaldige förman lindade han
om fingrarna. Men nu, för första gången under hela
deras gemensamma tjänstetid, brusade divisionsläkaren
upp och röt till honom:
— Det här angår inte er! Var god och tig!
Då vår öfverläkare fick höra talas om Sultanovs
ansökan, skyndade han att föreslå också sina systrar
till medaljer — öfversköterskan, som redan hade
silfvermedalj för sin tjänst i Ryssland, till guldmedalj, de
öfriga till silfvermedaljer.
Ansökningarna beviljades ovanligt fort. Endast
Vera Nikolajevna, tror jag, fick silfvermedalj.
Novitskaja, som hela tiden lefde i »de högre kretsarna»,
ignorerade högdraget de öfriga systrarnas mening, men
Sinaida Arkadievna kände sig generad. Hon sprang
åstad till våra systrar och talade om att hon fått
guldmedalj. Strålande af glädje uttryckte hon på samma
gång sin harm öfver att våra systrar endast fått
silfvermedaljer, »när alla arbetat lika mycket». Hon
förklarade detta så, att man tagit för princip att ge
guldmedaljer åt adliga systrar, silfvermedaljer åt de ofrälse.
—Detärju rent upprörande! — liberaliserade hon. —
Men hvad skall man göra, när lagen en gång är
sådan!. . . Och hvarför skref Sultanov ett bättre intyg
åt Novitskaja och mig än åt de andra systrarna? Vi
ha ju arbetat lika mycket allesamman. Jag tål inte
såna orättvisor! ... — Och öfverväldigad af sin glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
