Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Den långa väntan: december-februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
värda natt: spejare hade i fiendens skyttegrafvar
funnit liken af några japaner, som spruckit af skratt.
En gång förde man från en grannby till oss några
svårt sårade soldater. Såren voro ohyggliga: på en
voro båda armarna bortslitna, en annan hade magen
uppsliten, de öfriga voro svårt skadade i armar, ben
och hufvud. Det hade gått till på följande sätt:
regementet hade från ställningarna begifvit sig till en by
för att rasta. En soldat hade tagit med sig en i
ställningen upplockad japansk granatkartesch, som ej
kreverat. Soldaterna samlade sig på en fansas gård och
började skärskåda projektilen: de vände och petade på
den, började vrida på tidröret. Naturligtvis följde en
explosion. Tre dödades på fläcken, elfva sårades svårt,
bland dem tre, fyra soldater, som händelsevis gått
förbi på väg till förrådsförvaltarn för att begära
filtstöflar. Fjorton människor blefvo förstörda för hela
lifvet. Hvarför? Genom en »olycklig tillfällighet».
Nej, detta var ingen olycklig tillfällighet. Om man
låter blinda människor springa på ett fält fullt af
gropar, är det icke en olycklig tillfällighet, att dessa
människor oupphörligt ramla på hufvudet i groparna. Den
ryske soldaten befann sig just i en. sådan belägenhet,
och katastroferna voro oundvikliga.
Hela kriget var en enda fortlöpande rad af sådana
katastrofer. Det trädde tydligt i dagen, att för en
seger i ett nutida krig kräfs af soldaten icke oxens styrka,
icke lejonets mod utan ett utveckladt, tränadt
människoförstånd. Detta befanns ryske soldaten sakna.
Imponerande genom sitt okufliga mod, sin sega uthållighet
var han ömklig och irriterande genom sin djupa
obildning och sin andliga tröghet.
Om också vår armé hade utgjort ett otadligt
fungerande maskineri — i verkligheten var detta
maskineri sällsynt klumpigt och illa hopkommet — så skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
