- Project Runeberg -  I kriget : anteckningar och fälttågsminnen från rysk-japanska kriget /
163

(1908) [MARC] Author: Vikentij Veresajev Translator: Ellen S. Wester - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Den långa väntan: december-februari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163
kikade beständigt fram ur grafvarna, och mot hvarje
oförsiktig flögo genast kulor. Det var kallt, och
människorna fröso ohyggligt i skyttegrafvarna. Af det
orörliga ståendet svullnade benen och fotmusklerna
atrofierades; då soldaterna kommo upp ur skyttegrafvarna,
raglade de som druckna.

I ställningarna hade man att utstå kyla,
umbäranden, ett overksamt stillastående under oafbruten
nervspänning. Bakom ställningarna, under hvilotiderna,
idkades hejdlös dryckenskap och vildt kortspel.
Likadant var det i de torftiga mukdenska restaurangerna.
På Mukdens gator inbjödo barn officerarna till en
»kinesisk madama», som efter hvad barnen försäkrade
var »schibko schango». Och kandidaterna väntade på
fansans gård i timtal på sin tur att få komma in till
en smutsig och sminkad fyrtioårig kinesiska.

Stämningen inom hären var mörk och dyster. På
seger trodde knappast någon. Öfficerarna morskade
sig, räknade ut, med hur många tusen bajonetter vår
armé ökades månatligen, hoppades på östersjöeskadern,
på Port Arthur . . . Port Arthur kapitulerade. Nogis
frigjorda armé drog att förena sig med Ojamas.
Stämningen sjönk allt mer, man önskade fred; men
officerarna sade:

— Hur skulle man då kunna vända om hem?
Om man också klädde sig civil, skulle man skämmas
att visa sig på gatorna.

Det var många officerare, som inte ens ville höra
talas om fred. De hade sin speciella, militära
»hederskänsla», som kräfde krigets fortsättande.

Soldaten hade ingen sådan »hederskänsla», han
begrep inte alls kriget och sökte förgäfves få
förklaringar.

— Etrs välborenhet, hvarför för vi det här kriget? —
frågade han en officer.

— Det är japanens skuld, vi ville inte. Han
anföll oss först.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 17:40:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ikriget/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free