- Project Runeberg -  I kriget : anteckningar och fälttågsminnen från rysk-japanska kriget /
165

(1908) [MARC] Author: Vikentij Veresajev Translator: Ellen S. Wester - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Den långa väntan: december-februari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

Och det började göra honom ondt om japanen. Vid
ett annat tillfälle skulle Fomin säkert ha hjälpt honom
att klara sig, men nu, full af beredvillighet att uppfylla
sitt eget befäls order och göra det till viljes, väntade
han otåligt, att japanen skulle komma honom så nära,
att han oförmodadt skulle kunna kasta sig öfver honom
och tillfångataga honom.»

Stackars ryska armé, stackars stackars ryska folk!
Detta var hvad som skulle tända stridslust och
hänförelse inom det — önskan att »göra befälet till viljes»!
Men det är med orätt den patriotiske författaren tror,
att också japanerna endast »uppfyllde sitt befäls order».
Nej denna eld värmer inte själen och försätter inte
hjärtat i brand. Och japanernas själar brunno af en
flammande eld, de gingo i döden med ett leende,
lyckliga och stolta.

Njemirovitsch-Dantsjenko omtalar, att Kuropatkin
en gång under ett enskildt samtal yttrade: »Ja man
måste erkänna, att nu för tiden föras krigen inte af
regeringarna utan af folken». Erkänna detta måste
enhvar, som har ögon och öron. De tider, då den ryska
»heliga fänaden» klängde i Alperna bakom sin
Suvorov och väckte världens häpnad genom sitt vanvettiga
hjältemod — de tiderna äro oåterkalleligt förbi.

Dagligen fördes sårade till oss från ställningarna.
Vi förvånade oss öfver att en sådan massa af dem
voro sårade i handleden, i synnerhet högra. Till en
början togo vi detta för en tillfällighet, men till slut
började de beständigt återkommande fallen väcka
misstankar. .

Jourhafvande fältväbeln kommer och rapporterar:

— Etrs välborenhet, fem sårade är komna.

— Sårade i handen?

— Alldeles sål — svarar fältväbeln med ett
återhållet smålöje.

Man frågar soldaten, under hvilka omständigheter
han blifvit sårad. Han trasslar in sig i förklaringar,
sväfvar på målet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 17:40:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ikriget/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free