Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Den långa väntan: december-februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
— att Kuropatkin var en landsförrädare, som borde
ställas inför rätta. Med häpnad erfor man, att
Gripenberg, för att bevisa sin oskuld, för utländska
tidningsmän röjde militära hemligheter rörande våra truppers
antal och fördelning på krigsskådeplatsen.
Och som en parallell härtill berättade man om en
sammanstötning, som nyligen ägt rum i japanska
arméns stab mellan marskalken Ojama och hans
stabschef, Kodama. Kodama skulle ha gifvit Ojama en
örfil, därför att marskalken systematiskt tillskref sig de
idéer och planer som Kodama utarbetat. Det såg
hotande ut ett ögonblick — men endast ett ögonblick.
Ojama glömde sin örfil, Kodama sin personliga oförrätt.
Bägge behöfdes de, och bägge fortsatte att arbeta vid
hvarandras sida.
Om detta var sant vet jag inte. Men det talades
härom med bitterhet, med afund, med beundran —
alldeles som det talades om japanernas krigiska hänförelse,
om deras anförares snille, om officerarnas bildning och
soldaternas kunnighet, om det utomordentligt kloka och
ändamålsenliga sätt hvarpå allt hos dem var ordnadt.
Herzen skref en gång: »Vi behöfva Europa som
ett ideal, som en förebråelse, som ett lysande exempel;
ifall det icke är sådant, måste man uppkonstruera det».
Samma ställning intog man här till japanerna: ifall det
icke var så hos dem, som man berättade, så måste man
ändå tro det vara så, »som ett ideal, som en
förebråelse, som ett lysande exempel». Denna föreställning
var ett oundgängligt andligt behof i den rundt omkring
rådande villervallan, inför ledarnas talanglöshet,
officerarnas obildning och soldaternas slöa apati.
Allt hvad vi lyckades få veta om japanerna var
också ägnadt att framkalla blygsel öfver oss själfva
och beundran för dem. Deras omsorg om soldaten
var förvånande: utrustningen hållbar, lätt och bekväm,
hvar småsak noga öfvervägd; i ställningarna utdelades
rent linne till soldaterna, det smutsiga lämnades till
kinesiska tvätterskor; före slagen tvättade sig soldaterna
Veressajev, I kriget. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
