Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Den långa väntan: december-februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
— Hvarför? — Jag blef ett frågetecken.
— Vet ni då inte, att hos oss alla förordningar
under stort besvär komma till speciellt för att folk
skall bryta mot dem?
— Maen hur skulle man kunna resa utan biljett?
Konduktörn kommer...
— An sen? Bed honom dra för tusan och
därmed punkt! Envisas han, så slå honom på örat.
Det befanns, att flertalet i vagnen var utan
biljetter. Sen dess började jag också resa utan biljett
och invigde själf oerfarna nybörjare. Att erhålla biljett
var omständligt och besvärligt, man måste passera en
hel rad instanser: på ett håll gafs tillståndsbeviset, på
ett annat stämplades det, på det tredje utlämnades
biljetten; kommendanterna visade sig dryga och ohöfliga.
Att resa utan biljett var däremot ytterst enkelt och
bekvämt.
Från Mukden till Guntsjulin var omkring tvåhundra
verst. På dessa tvåhundra verst använde vi tre dygn.
Tåget stod i timtal vid hvarje mötesspår. Det
berättades, att någonstädes i norr hade ett sanitetståg
urspårat, många sårade hade dödats och sårats på nytt, och
banan gjordes i hast klar.
I vagnen berättades och disputerades det. Många
deltagare i sista slaget voro med. De voro ursinniga
på Kuropatkin, skrattade åt hans »snillrika» reträtter.
En officer blef helt förvånad öfver att jag inte visste,
att Kuropatkin för länge sen förlorat förståndet.
Kuropatkin klandrades allmänt. I själfva verket
var också hans oduglighet påtaglig. Men jag frågade:
— Näå men hvem arnser ni skulle sättas i hans
ställe?
Och alla de gånger jag under kriget gjorde denna
fråga fick jag alltid ett och samma svar:
— Hvem? ... — OÖfficern funderade, ryckte på
axlarna. — Ja det finns egentligen ingen, det är sant!
En öfverstlöjtnant, som deltagit i sista slaget,
förklarade i vred ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
