Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Den långa väntan: december-februari - VII. Slaget vid Mukden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
ointagliga, att en kringränning var absolut omöjlig, och
det var inte lätt att komma under fund med om de
verkligen voro öfvertygade om detta eller försökte
bedraga sig.
Japanska våghalsar, som trängt in i arméns rygg,
förstörde järnvägsbron öfver Guntsjulin. Det berättades,
att i Telin hade det uppenbarat sig en mängd utmärkt
beväpnade chunchuser och att de glödde af ett vildt
hat mot ryssarna för skändade grafvar och förstörda
tempel. Ryktena om det förestående slaget blefvo allt
bestämdare. Något jättestort, vidunderligt ryckte allt
närmare inpå en, man kände att det skulle ske något,
som ännu aldrig hade skett i världen.
I »Mandsjuriska arméns budbärare» inflöt en
hotfullt jublande ledare. Där stod, att vi hade mera
trupper, att vår seger var otvifvelaktig, att japanerna själfva
insågo det och att vedergällningens efterlängtade stund
nu var inne.
VII.
Slaget vid Mukden.
Sedan morgonen dånade artilleriet ursinnigt längs
hela fronten. Det var en riktig vårdag, från söder
kommo milda fläktar. Det tunna snötäcket smälte för
solen, dufvorna flaxade under fansornas taksparrar och
började bygga sina bon; kajor och kråkor kraxade.
Kanonerna mullrade, projektiler hveno genom luften.
En allvarlig, hemskt högtidlig stämning hade gripit alla
— det hade börjat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
