- Project Runeberg -  I kriget : anteckningar och fälttågsminnen från rysk-japanska kriget /
208

(1908) [MARC] Author: Vikentij Veresajev Translator: Ellen S. Wester - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Slaget vid Mukden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

Vi färdades mot norr. Det blåste stark sydlig
vind, i den töckniga luften jagade grågula dammoln,
man såg ingenting tio steg framför sig. Utefter
vägkanterna lågo döende oxar, sönderslagna vagnar,
bortkastade pälsar och filtstöflar. Soldater, som blifvit
efter, gingo och dåsade på gångstigarna eller lågo på de
kinesiska grafvarna. Vi förvånade oss öfver att så många
af dem voro druckna.

Tre soldater vandrade landsvägen fram. De voro
nyktra och alldeles förbi af trötthet.

— Till hvilket regemente hör ni?

— Till irkutska.

— Hvar står det?

— Vi vet inte, vi letar efter det.

Deras regemente hade stått i närheten af
Jerdagousk-höjden. Dessa tre hade haft sin post framför
skyttegrafvarna, i ett bakhåll. På natten
kommenderades regementet ifrån ställningarna, men dem glömde
man bort. Då de tittade till, voro skyttegrafvarna
tomma, trupperna hade dragit bort.

Det hopade sig allt flere trängförband på vägarna,
oupphörligt nödgades man stanna. Tvärs öfver
åkrarna kom en infanteribataljon. ÖOfficern skrek med hes,
ilsken stämma till en mötande officer:

— Alexander Petrovitsch, hvar är öfverste Panov?

— Jag vet inte, har inte sett honom på två dar.

— Djäflar anamma dem allihop! Sån röra här
är! . . . Hvart skall jag föra bataljonen?

Det började liksom kännas i luften, att allt var
hjälplös, rådlös förvirring. Det märktes, att ingen visste
något, ingen begrep något.

Trängförbanden stannade alldeles. Vägen skars
af en annan väg, där det sabajkalska kosackbatteriets
artilleri i en ändlös rad drog västerut. Ur dammet
framskymtade svarta, spetsiga kanoner, hästhufvuden,
gula mössränder, burjaters bronsbruna, snedögda
ansikten. Vi stodo stilla. Mellan pjäserna kom en dammig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 17:40:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ikriget/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free