Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Slaget vid Mukden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
höllo den raska farten, men vanvettet försvann ur
ansiktena, ögonen blefvo mänskliga. Vägen vek af åt
höger, gick genom en stor kinesisk by. De skogiga
bergen, ekande af skott, voro bakom oss.
Plötsligt gjordes halt. Kolonnerna, som kommo
bakefter, stannade den ena efter den andra. Hvad
var det?
Vi redo fram. Tvärs öfver vägen stod ett
artilleri.
— Skulle ni inte kunna vika åt sidan litet, så att
trängen kan komma fram? — frågade trängofficerarna.
Artilleriöfversten betraktade dem likgiltigt och
högdraget.
— Nej, det kan jag inte. Jag väntar på order.
I tio minuter förblefvo vi stående. På andra sidan
artilleripjäserna låg vägen klar.
— Ha ni hört? De trängförband, som följde
efter oss, är allesammans tagna af japanerna.
Återigen gick det som en nervös ryckning genom
trängkolonnerna. Artilleristerna stodo orörliga och
betraktade med gäckande blickar de upphetsade
trängtrupperna. Slutligen gaf öfversten någon order.
Batteriet åkte upp på en liten höjd och började uppställa
pjäserna. Trängkolonnerna satte sig i rörelse.
Plötsligt fingo vi se, att man där uppe på höjden
åter fasthakade pjäserna i anspannen, batteriet körde
ner för kullen och blandade sig i myllret af
trängkolonner.
— Så nu ha de krigat slut! Jo jag tackar jag!
— skrattade trängsoldaterna.
Öfver fälten i fjärran sträckte sig från söder mot
norr ett tätt, grågult band af damm, som nådde ända
upp mot himlen. Det var Mandarinvägen, alldeles
packad med retirerande trupper. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
