Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. På Mandarinvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Men hur hade japanerna kommit hit? Sedan,
långt senare, fingo vi veta det: två, tre japanska
serviser hade i vanvettig oförvägenhet sprängt några verst
i förväg, hade utan all betäckning fattat posto på kullen
och öppnat eld mot öfvergångsstället. Och hela denna
massa af beväpnadt folk hade tagit till flykten, och
förråd till ett värde af hundra tusentals rubel hade gått
förlorade.
Floden och de kreverande projektilerna voro redan
långt bakom dem, men trängförbanden jagade alltjämt
besinningslöst framåt. Fråm vagnarna afkastades alla
tunga saker, så att det skulle gå fortare. Förhållandet
till »kronans ägodelar» hade undergått en plötslig och
egendomlig förändring. Förut hade man inte vågat
kasta af ett par trasiga bogträn för att bereda plats åt
en sårad — nu kastade man ogeneradt af hela packor
med soldatkappor, säckar med furage och proviant,
officerskappsäckar och korgar. Öfta slängde man bort
saker alldeles onödigtvis. Det var något smittsamt i
detta, något af lössläppt element. Det var som om de
bortslängda förråden, ohörbart för medvetandet, hade
hviskat till själarna: mer eller mindre — det gör
detsamma nu. Ingen frågar efter det.
Vi voro redan fem verst från floden, och
kolonnerna tågade i vanlig takt. En ammunitionsvagn, som
blifvit skild från sin park, kom rullande. Plötsligt
skrek soldaten på kuskbocken till förridarna:
— Halt!
De stannade. Soldaten hoppade makligt af, drog
ut en liten låda bak i vagnen, tog fram en träsked och
ett paket tobak.
— Nu ha vi kuskat nog, pojkar! Hugg af
dragremmarna!
De höggo af dragremmarna, och artilleristerna
satte sig upp på hästarna och redo i väg, lämnande
vagnen efter sig.
Det var som ingen ägare funnits till något. Mitt
blef andras — andras blef mitt. Så snart en vagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
