Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. På Mandarinvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
mista en pjäs, när den har gjort allt hvad den kunnat
göra?
— Jja, det är japanerna inte rädda för! — utlät
sig en dof basröst. — På det allra oförvägnaste sätt
rycker de fram med pjäserna utan någon betäckning och
fyra på, där det behöfs.
— Och det är rätt! Går en kanon förlorad, så än
sen! Den har gjort hvad den skulle göra.
Jag lyssnade, och plötsligt erinrade jag mig en
episod från Bonapartes italienska fälttåg. Han
belägrade Mantua. Från Tyrolen anryckte en väldig
österrikisk armé till stadens undsättning. Då öfvergaf
Bonaparte utanför Mantua sitt grofva belägringsartilleri,
omkring två hundra kanoner, tågade emot österrikarna
och slog dem i grund... Man skrattade vid blotta
föreställningen, att någon af de våra skulle vågat lämna
två hundra belägringspjäser i sticket. Hela armén skulle
de låtit förgås, men kanonerna skulle de försökt rädda.
Det blef begripligt, hvarför också våra sjukhus
så brådstörtadt undanskaffades redan i början af slagen.
Öfverallt iakttogs en måttlös försiktighet, som väntade
de sig det värsta. Men det var icke en kallblodig,
allt beräknande försiktighet utan feghetens
försiktighet, fruktan för risk, för hvad man skulle säga «där
hemma» ...
Jag vaknade ur min slummer. Samma ilskna,
snabbtalande stämma for ut mot artilleriofficerarna:
— De är en pestböld i arméns rygg alldeles som
generalstaben. Balhjältar med monokel för ögat och
franska glosor på tungan, i åtsittande byxor och
lackerade stöflar . .. Då vi skulle göra ett motanfall,
befanns det, att vi inte hade något artilleri, vi intog byn
utan. . . Och de kräken, hvar var de? De hade lagt
benen på ryggen och var ute och drog på vägarna.
De vet, att deras pjäser är arméns dyrbaraste skatt.
— Och våra soldater, hurudana är de? —
frågade en annan röst, lågmäld och sorgsen. — Hvar är de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
