Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. På Mandarinvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
— Hvilka är det, som ger dem råd? — frågade
en soldat förvånad.
— I utländska tidningar skrifs det jämt, att
japanernas största fel är, att de inte förföljer oss, sen de väl
ha slagit oss.
Soldaten kliade sig bakom örat.
— Han är så slug själf, och ändå skall de ge
honom råd till på köpet!
Gevärselden blef allt häftigare och kom närmare.
Nere på vägen jagade trängförband, där hördes skrik
och svordomar. En skara soldater sprang förbi vår eld.
— Hvad är det för ett skjutande därborta, ni?
— Det är japanen, som är efter oss. Han har
tagit allt trängbagaget.
— Har ni betäckning?
— Jo, en snygg en! De våra skjuter en gång, och
sen lägger de benen på ryggen.
Soldaterna sprungo vidare. Sappörerna körde
skyndsamt ner på vägen med sina vagnar.
Seljukov satt med hufvudet sjunket mot bröstet,
dödstrött.
— Jag ger mig inte af. Jag skulle i alla fall ramla
af hästen.
Åfven jag var alldeles slö af trötthet. Bli
tillfångatagen, bli skjuten — det var så oändligt likgiltigt. Sofva,
sofva — det var det enda viktiga.
— JJag lägger mig också och sofver, — sade
jag. — Hvart skall man förresten ta vägen? Där nere
på vägen blir man ju öfverkörd.
Vi redde oss hvar sitt läger framför elden. Skotten
smattrade — det gjorde ej minsta intryck på oss.
Alltjämt nya stationer började brinna i norr — jättefacklor,
som med lugn, rak låga upplyste horisonten . .. Det
dök upp en tanke på kära människor långt i fjärran.
Den dök upp, flammade till och uppslukades af
slöheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
