Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Detta var en smutsighet, som man icke skulle
velat tro ens Davidov om. Men jag erinrade mig, att
alldeles i början af reträtten hade öfverläkarn i
förbigående nämnt, att han för säkerhets skull förflyttat
pengarna i kassakistan öfver i sin ficka . .. Hu, dessa
asfåglar!
Och hvilken massa af dem — fräcka, roflystna —
som kretsade öfver den retirerande, utpinade armén
och öfver det hårdt betungade mandsjuriska landet!
Vi stannade: framför oss hade den vanliga
stockningen inträdt. Med öfverläkarn samspråkade en liten
sprättig öfverstlöjtnant, chef för en parkbrigad. Först
för en vecka sedan hade han anländt från Ryssland
och var högst nedslagen öfver att kriget enligt
allmänna meningen närmade sig sitt slut. Han frågade
Davidov, om denne varit i kriget länge och om han
»förtjänat» mycket.
Från en närbelägen kinesisk by nalkades en flock
artillerister med hvar sin kärfve tsjumishalm på ryggen.
Två häftigt upprörda kineser kommo ridande efter dem.
Den ene, som hade ett fint, intelligent ansikte, vände
sig till öfverstlöjtnanten och sade på ren, oklanderlig
ryska:
— Se! Era soldater stjäl hö af kineserna!
Öfverstlöjtnanten vände sig bort.
— Det är väl inte bara mina ...
Och han gaf hästen sporrarna. Tolken bet sig i
läppen och såg efter honom:
— Snart brister kinesernas tålamod, och vi börjar
skjuta på er! — ropade han vredgadt och red
långsamt bort.
Och jag tänkte med ett bittert löje: hvar är den
gräns, där kinesernas tålamod ändtligen brister?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
