Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Det lopp en rysning genom oss alla.
Befälhafvarn bleknade och skickade sin kalfaktor efter
fältväbeln.
— Ni har ju ett skyddskompani hos er? —
frågade han soldaten, som öfverbragt skrifvelsen.
— Alldeles så!
Befälhafvarn skickade med honom ett bref, hvari
han anhöll, att med anseende till vårt aflägsna läge en
pluton af skyddskompaniet skulle tillsändas oss.
Vi hade åttiofem man, hästskötare, kalfaktorer och
kockar inberäknade. Fyrtio soldater uppställdes rundt
omkring vår farm, de öfriga fingo order att sofva
påklädda med laddade gevär inom räckhåll. Ute var det
svart som i en källare. Fältskärerna och jag synade
våra revolvrar.
— Kinesen är väl inget att vara rädd för! Det är
inte japanen det! — sade soldaterna föraktfullt. — Jag
ensam tar tjugo på mig.
— Inte en enda kines har synts till i farmen i
dag. De ha tydligen blifvit varskodda och gifvit sig
af. I går var det alldeles fullt i fansorna.
— Jo de är kvar här. De ligger i halmen på
gården.
Men kineserna hade verkligen försvunnit.
— FEtt sånt pack! — brummade soldaterna
harmsna. — Det märktes genast. Alla sneglade de på en
så konstigt, precis som vargar. Tänk bara på vår värd,
den där halte: i går tog vi lite potäter i hans visthus
— han såg ut som om han velat äta upp oss. Man
borde sticka ner dem allihop!
Timme efter timme gick. Plutonen kom icke.
Befälhafvarn satt med sabeln ofvanpå kappan och
lyddes spändt. De öfriga halfsofvo. Så vanvettigt, så
vanvettigt alltsammans! ... Här sutto vi alldeles
onödigtvis, och om några ögonblick skulle vi kanske nödgas
kämpa till vårt sista andetag för att inte lefvande falla
i händerna på människor, som vi uppretat till raseri.
Och hvarför allt detta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
