Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
väpnade soldater under konvoj. Allesamman voro
druckna och vildsinta och öfveröste med skällsord alla
officerare de mötte. Konvojen delade tydligen sina
fångars sinnesstämning och gjorde intet för att hindra
dem. Soldaterna tillhörde Mischtsjenkos upplösta kår
och voro på väg till ett af våra regementen. Vid
aftåget hade de börjat bråka, vält omkull skjulen och
supit sig fulla. Ett kompani soldater hade
utkommenderats emot dem.
De arresterade berättade, att de på två dagar fått
hvarken mat eller dryck, att man lofvat skicka hem
dem i september men fortfarande höll dem kvar.
— Vi skall visa dem! — förklarade de hotfullt,
galna af brännvin och ilska.
Hvad man redan tydligt känt efter katastrofen vid
Mukden, hvad som sedan växt och växt med hvar
månad hade nu nått sin kulmen. Alla band voro brustna,
alla stängsel fallna. Full anarki härskade.
Allt, som länge och oaflåtligt samlats inom
soldatens själ, bröt fram och började kretsa öfver armén i
långsamma, olycksbådande hvirflar. Den skriande
olikheten i officerskårens och manskapets ställning, de
svältande familjerna hemma, den uppenbara oredan och
oordningen i krigsledningen, de ryska vapnens nesa,
underrättelserna från Ryssland om en allmän resning
— allt detta fyllde soldaternas själ med en dof, kaotisk
förbittring, ett begär att hämnas på någon, förstöra
något, som en rytande, rusigt tygellös orkan sopa bort
allt hvad jorden bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
