Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
finna er till hvart tåg, ni kanske kan komma med...
Så mycket mer som det är svårt att garantera, att
någon alls lyckas komma härifrån på tre fyra
dar. I går afton tillbakaslog vi ett tsjerkessanfall på
stationen. Det påstås att nu ett tiotusental samlar sig.
Om de bränner stationen och afskär förbindelsen, så
skingra de sen eschelongernas reservister åt alla håll,
mörda oss, ja hur det öfverhufvud kan gå är svårt
att säga.
Vi lämnade kommendanten förargade och
upphetsade. Hvart skulle man taga vägen? Byn vid
stationen låg i aska, till staden var omöjligt att komma, ty
isen på Angara bar ej, och det fanns intet
öfverfartsställe; för resten gjorde tsjerkesserna det riskabelt att
färdas på natten.
Under resan hade vi blifvit bekanta med en
kapten, Nikolaj Nikolajevitsch T., och två fänrikar i
reserven. Schantser, Gretsjichin, jag och de tre beslöto att
inte vänta utan resa vidare, om så i varmvagnarna. Man
sade oss, att soldatvagnarna i tåget, som vi anländt
med, skulle gå vidare till Tsjeljabinsk. I labyrinten af
extraspår uppsökte vi i mörkret vårt tåg. Vi stego upp
i en varmvagn, där det fanns endast fem soldater
inalles, stiftade bekantskap med dem och slogo oss ner på
britsarna. Det var redan sent på natten, och vi lade oss
genast att sofva.
Tåget satte sig i rörelse Vår vagn skakade och
hoppade som om den haft frossa, och vi foro af och
an på våra läger som nyss nackade kycklingar. Till
sist somnade vi.
På morgonen vaknade vi — utsöfda och krya.
Tåget stod.
— Tänk hvad vanan ändå gör! — anmärkte
Schantser förvånad. — Till en början, när tåget satt sig i
gång, trodde jag, att jag omöjligt skulle kunna somna.
Men sen sof jag härligt, har inte ens känt
skakningarna.
— Inte jag heller, — utlät sig kapten T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
