Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
nytt och ljust, som uppenbarat sig för honom under
de sista månaderna. Det var som om ett lefvande
vatten hade öfvergjutit hans förtorkade gamla själ, den
hade börjat brinna med ungdomlig, flammande låga,
och denna låga bröt sig oemotståndligt fram.
— Vill ni inte sitta ner hos oss?
Gubben såg skarpt forskande på fänriken och
pekade på ett litet bord vid fönstret.
— Jo hvarför inte? Med nöje!
Vid bordet sutto tre arbetare och en underofficer
från vår eschelong.
Fänriken satte sig.
— Så ja! Så skall det vara! — utbrast gubben
med barnslig glädje. — Er kan man högakta. Han
där är soldat, ni är officer. I tjänsten är han skyldig
er disciplin, men här är ni båda människor och
därmed jämnt. Och inte gör det nån skada! Där borta
hos japanerna sitter soldater och officerare om hvarann
och röker ihop — och tänk hvad de klådde er!
Jag och den knubbige kaptenen återvände till
vagnen. Han var djupt förbittrad och harmsen.
— Fy tusan såna ordningar! Där sitter de och
vräker sig och super i första klassen, och passagerarna
ha ingen sittplats. Om nu arbetarna är såria
föregångsmänniskor, borde de väl begripa, att här är vi inte
officerare, inte bourgeoisie utan helt enkelt resande...
Där ser ni själf — sådan är er revolution!
På perrongen stod en gammal darrande gumma.
Det snöade. Gumman stödde sig på sin käpp, såg
förebrående på oss och sluddrade:
— Hur kommer ni tillbaks!. .. Att ni inte
skäms!. .. Och så som vi följde er i väg!...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
