Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hålla människan skadeslös för de lidanden och
försakelser, som den kulturella sammanlevnaden
ålägger henne.
Men småningom förskjutes tyngdpunkten inom
dessa uppgifter. Man märker, att naturföreteelserna
avveckla sig av sig själva med inre nödvändighet.
Visst äro gudarna naturens herrar, de hava inrättat
den så, och kunna nu överlåta der åt sig själv.
Blott tillfälligtvis ingripa de i dess förlopp genom
de så kallade undren, som för att försäkra, att de
icke hava uppgivit något av sin ursprungliga
maktsfär. Vad beträffar ödets skickelser, så kvarstår en
obehaglig aning om att det icke finns någon bot
för människosläktets hjälplöshet. Här svika gudarna
först. Om de själva skapa ödet, så måste man
kalla deras rådslag outgrundliga. För antikens mest
begåvade folk dagas insikten, att moiran står över
gudarna och att själva gudarna hava sina öden.
Och ju mer självständig naturen blir, ju mer
gudarna draga sig tillbaka från den, desto ivrigare
riktas alla förväntningar mot den tredje uppgiften,
som tilldelats dem, desto mer blir moralen deras
egentliga domän. Det blir nu gudarnas uppgift
att utjämna kulturens brister och fel, att giva akt
på de lidanden, som människorna tillfoga varandra
och att vaka över att kulturens föreskrifter följas,
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
