Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var man fri att synda på nytt. Rysk mystik har
svingat sig upp till den slutsatsen, att synden är
oeftergivlig för att man skall kunna få njuta den
gudomliga nådens salighet, och alltså i grunden
ett Gudi behagligt verk. Det är uppenbart, att det
blott var genom att ge människornas naturliga
drifter så stort utrymme, som prästerna kunnat
hålla massorna i underdånighet under religionen.
Det hette alltjämt: Gud allena är stark och god,
men människan är svag och syndig.
Osedligheten har i alla tider haft ett lika stort stöd i
religionen som sedligheten. Om religionen icke
bättre förmått att lyckliggöra människorna, att få
dem till att tillägna sig kulturen och begränsa sig
till det sedliga, då tränger sig den frågan på en,
om vi icke överskatta dess betydelse och om vi
göra klokt i att grunda våra kulturkrav på den.
Låt oss betrakta den omisskännliga närvarande
situationen. Vi ha hört medgivandet, att religionen
icke längre har samma inflytande på människorna
som förut. (Det rör sig här om den
europeisktkristna kulturen.) Detta icke därför att dess löften
blivit mindre, utan emedan den tycks människorna
mindre trovärdig. Låt oss medge, att orsaken till
denna förändring är att söka i den vetenskapliga
andens starkare inflytande bland överskikten i det
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
