Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•3° FÖRSTA KAPITLET.
öfver sig. Blir han öfversnöad, så gräfver han sig ut igen, då
han uppvaknar.
Missionär Stockfleth, som lefvat och vandrat bland lapparne,
säger bland annat: »Under Guds fria himmel, utan annat tak
öfver sig, tillbringar lappen största delen af sin lefnad. Hans
tält skyddar honom icke alltid mot regnet om hösten, icke alltid
mot vinterns snö, icke mot stormarne. Snön fyller stundom hans
tält. Stormen kastar det till marken. Men han reser det upp
igen, och glad tackar han Gud för varmt och godt hem».
Samme Stockfleth säger vidare om lappen: »Himlahvalfvet
med alla sina ljus, med alla sina stjärnor och under har gifvit
såväl nordens som söderns nomader och herdefolk ett sinne,
mottagligt för religiösa intryck och känslor, öron, ögon och hjärtan,
mottagliga för det tal, som den ena dagen låter utgå till den
andra, och för det budskap, som den ena natten förkunnar den
andra från honom och om honom, som icke låter sig själf vara
utan vittnesbörd, hvarken på himmelens fäste eller på jorden eller
i människohjärtat. Nomadlifvet har gifvit dem ett öppet och
barnsligt sinne. Hos lapparne finnes en blandning af mannens
och barnets egenskaper. Hvad den kommande dagen skall
medföra, väcker hos dem inga bekymmer; de låta hvaije dag hafva
sin plåga».
Innan vi nu öfvergå att betrakta missionsarbetet bland
lapparne, vilja vi dock först kasta en kort öfverblick öfver deras
hedniska åskådning af det gudomliga. I uppfattningen häraf
skilja sig de svenska och norska lapparne i åtskilligt från
hvarandra.
De svenska lapparne dyrkade, innan kristendomen vann
inträde hos dem, förnämligast tre gudar: Jubmel, Per kel och Thor.
Jubmel var hufvudmannen för de goda gudarne och var världens
skapare. En gång vände han upp och ned på jorden, så att
vattnet från alla sjöar och älfvar steg upp öfver jorden och
för-därfvade alla människor så nära som på två syskon, en gosse och
en flicka, som han förde upp på ett högt berg. Då faran var
förbi, och Gud hade släppt dem lösa, gingo barnen omkring i
världen för att uppsöka några människor. Efter tre års förlopp mötte
de hvarandra, men då de igenkände hvarandra, skildes de åter;
likaså 3 år därefter. Men då de 3 år därefter åter möttes, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
