Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - I. Den svenska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•3°
FÖRSTA KAPITLET.
hvilka ännu så mycken hednisk vantro härskade. I England
hade kort efter Svenska Missionssällskapets stiftande bildats af
några kristna vänner från Sverige en biträdesförening, hvars
sekreterare var legationspredikanten C. Rahmn, förut missionär i
Sibirien. Denna förening insände till Svenska Missionssällskapet i
Stockholm en gåfva, som skulle användas till en icke prästvigd
ung man, som ville åtaga sig att verka bland lapparne.
Genom en underlig Herrens ledning uppstod samtidigt i en
ung mans hjärta en innerlig önskan att få gå som missionär till
Lappland. Hans namn var Carl Ludvig Tellström, målare till
yrket. Han hade blifvit omvänd till Herren genom den i
Stockholm boende engelske metodistpredikanten Scotts predikningar.
Han vände sig sommaren 1833 till Scott, berättade för honom,
att han genom läsandet af en bok, som handlade om lapparnes
okunnighet och elände, hade gripits af en innerlig åtrå efter att
gå med evangelium till detta folk. Samtidigt hade Scott utan
något eget åtgörande fått en betydlig penningsumma från vänner
i England till ett missionsförsök i Lappland. Häri såg han nu
tydligen Herrens finger. Men han dolde dock icke för Tellström
sina betänkligheter med afseende på detta missionsföretag. Han
föreställde honom svårigheterna med inlärandet af språket. Han
framhöll för honom det hårda klimatet, den dåliga födan, det
ödsliga landet m. m. Men allt detta hade Tellström redan tagit
i öfvervägande. Hvad språket angick, så hade han efter, mycket
sökande fått tag i en lapsk grammatik på latin och ett lapskt
nytt testamente, och medels dessa tvänne böcker hoppades han
kunna lära sig språket.
Beträffande klimatet hade han allaredan vant sig att gå i
snön med blottade fötter utan att däraf lida något men. Hvad
födan beträffade, så plägade han ofta fasta om söndagen, emedan
han ej ville taga emot arbetslön den dagen, och han ville gärna
vänja sig att lefva af lapparnes kost för glädjen att få arbeta i
Herrens vingård. Hvad åter det ödsliga landet angick, så hade
visserligen tanken på, att han, så ung i tron, skulle mista kristna
vänner och sådana, som kunde förstå honom, satt honom på ett svårt
prof. Men i förtröstan på Herrens ord: »Jag är när eder alla dagar
intill världens ände», ville han dock utan fruktan våga det, »ty», sade
han, »blifver Jesus hos mig, har jag då icke allt, hvad jag behöfver?»
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
