Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - I. Den svenska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•3°
FÖRSTA KAPITLET.
på sitt yttersta, kallade hon till sig sin syster Maria och
uppfordrade henne att inför Gud lofva att fortsätta det arbete, som
hon begynt, och att göra något för sitt folk. Bland annat måste
hon lofva att begifva sig till Stockholm och hos konungen
bönfalla om två ting, nämligen för det första att han måtte befalla
nybyggarne att sätta stängsel omkring sin jord, på det att
lapparne ej måtte behöfva lida för, om deras renar kommo in på
andras områden, och för det andra att syskolor måtte upprättas
för lapska barn, och den första skolan anläggas i en närbelägen
by med namnet Dalasjö.
Emellertid förblef Maria vid sitt förra arbete att vakta sin
faders hjord. Men det dröjde icke länge, förrän hon försökte att
infria sitt löfte. Hon gick ur hus i hus för att samla bidrag till
skolans byggande i Dalasjö, och det dröjde ej länge, förrän man
kunde börja att uppföra densamma. Men hon hade ju lofvat
att gå till kungen, och svenska förstod hon ej tala. Med mycken
flit försökte hon lära sig detta språk. Föräldrarne sökte på allt
sätt att afhålla henne från all tanke på en stockholmsresa. Men huru
gärna hon än ville lyda sina föräldrar, ljöd det dock beständigt i
hennes inre: »Den som älskar fader och moder mer än mig, han
är mig icke värd».
Hon begaf sig nu till fots och alldeles ensam på den långa
vägen till Stockholm. Herren öppnade hjärtan för henne, så
att hon öfver allt på resan blef mottagen med välvilja och
anlände lyckligt till Stockholm den 3 mars 1864. Äfven här hade
Herren på ett förunderligt sätt beredt väg för henne. På gatan
mötte hon ett kristligt sinnadt fruntimmer, som tilltalade henne
och, förvånad öfver att vara förstådd af lappflickan, tillfrågade
henne om orsaken till hennes resa. Maria redogjorde därför och
•omtalade, huru hon hade bedt Gud att öppna hjärtan för henne.
Fruntimret sade då: »Nå väl, Gud har hört eder bön, förrän Ni
kom». »På hvad sätt då?» frågade Maria. »Jo», svarade
fruntimret, »en kollekt blef i går afton upptagen för Lappland, och
jag vill föra eder till den präst, som anordnade den».
Denne präst var pastorn i den reformerta församlingen i
Stockholm, Roerich. I en predikan den 31 januari hade han
uppmanat sin församling att understödja den svenska missionen
i Lappland och hade därvid uttalat såsom sin önskan, att en fem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
