Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - II. Den norska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•3°
FÖRSTA KAPITLET.
Efter biskop Bredals död afstannade emellertid hela
missionsverksamheten. Men utan verkan var dock icke hans
lifsgärning. Synnerligen började några präster, uppmuntrade genom
hans exempel, att med något större ifver än förr åtaga sig
lapparnes sak. Dock gick missionsverksamheten under den närmast
följande tiden snarare tillbaka än framåt.
Med det i8:de århundradet började emellertid bättre tider
för den lapska missionen. En man, som brann af stort nit för
lapparnes omvändelse, var Isak Olsen. Han blef af amtmannen
uppmanad att sätta sig ned bland lapparne i Varanger. Dessa
undervisades af Olsen i 14 år med sådan flit, att han vid en
visita-tion 1705 fick det vitsordet, att han så undervisat lapparne
däromkring, att de ej allenast voro lika mycket upplysta som
norrmännen i kristendomen, utan ock öfverträffade dem.
Men Olsen arbetade icke blott bland lapparne i Varanger,
utan han besökte ock dem, som funnos vid Alten. Han sväfvade
många gånger i lifsfara, emedan de voro förbittrade på honom, därför
att han uppdagade deras afguderi och afgudaplatser samt kallade
detta ett djäfvulens verk. Så stor var förbittringen mot honom, att
lapparne ej ville förunna honom plats och hvila i sina kåtor,
nekade honom rent vatten att dricka och ville gifva honom endast
rutten och orenad mat. Skulle han resa upp till fjällen, så gåfvo
de honom den vildaste och oregerligaste renen, så att han
beständigt var i lifsfara på sina resor. Därtill kom, att han ej
fick någon lön; först 1714 anslog man 35 riksdaler årligen åt
honom.
Två år därefter sammanträffade han med von Westen, som
anmodade honom att följa sig till Trondhjem, och 1717 blef han
anställd som lärare i lapska vid därvarande missionsseminarium.
Denna plats lämnade han dock sedermera och dog 1730. Han
hade gjort ett godt dagsarbete i Herrens vingård.
Den som mer än någon annan tog sig an den lapska
missionen var Tomas von Westen. Han föddes i Trondhjem 1682.
Fadern, som var apotekare, tänkte uppfostra honom i sitt eget yrke,
men Tomas von Westens hela håg låg ät studier. Med synnerlig
förkärlek var hans sinne vändt till de teologiska studierna; men
fadern ville bestämdt, att han skulle blifva läkare, om han nu
ändtligen skulle studera. Sonen måste gifva vika för faderns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
