Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - II. Den norska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA LAPPMISSIONEN.
2 g,
det var ljufligt se, att hvarhelst en lapp var eller reste, hade han
merändels sin bok i barmen, Gud i munnen och Kristus i
umgängeisen. De visade en stor lust till Guds ord, goda frukter af
arbetet på dem och tackade alla af hjärtat, såväl konungen som
andra, för den omsorg, man haft om deras salighet. Mesta tiden
använde jag på deras stadfästande, hvilka jag för två år sedan
ryckte ur satans nät, och då blef min fröjd fullkommen, när jag
fann de flesta beståndande, helt annorlunda än hvad ryktet en
tid förut hade förmält».
I denna sin berättelse skildrade han, huru de s. k. »kristna»
norrmännen genom sitt ogudaktiga lefverne lade hinder i vägen för
missionens framgång. Särskildt fördärfligt verkade
brännvinshandeln. Till och med prästerna bedrefvo sådan, och handelsbodar voro
uppslagna vid kyrkorna, där det skamlösaste lif fördes.
Bränn-vinsförsäljarne sökte genom sitt listiga och förföriska tal så narra
och snärja det arma folket, att finnar och lappar fingo den falska
föreställningen, att njutningen af brännvin var af Gud själf helgad
och påbjuden. De sade till dem: »Kan du ej duktigt supa
brännvin, så är du ej så god som en norrman, och kan du ej köpa
det, är du en stackare; du måste visst hafva offrat åt afgudarne,
efter det nu är dig förbjudet att supa; låt nu se, att du är en
god kristen och sup!»
Von Westen, som insåg brännvinets förbannelse för
missionssaken bland lapparne, var fast besluten att uppträda mot handeln
med denna fördärfliga vara. »Förlänar Gud mig lif, så måste jag
sönderkrossa denna Baal-Peor, om jag ock själf skall resa till
konungen för att hämta hammaren därtill.» Emellertid dröjde
det till 1726, innan någon kunglig befallning kom, som lade
band på denna skändliga handtering.
Sin tredje missionsresa företog von Westen den 29 juni 1722.
Han vände sig nu till de längre söderut boende lapparne, hvilka
voro i långt bedröfligare tillstånd än Finnmarkens. En
förskräcklig hedendom påträffade han under denna resa, så att han
skref därom och sade: »Alla lappar, som bo från Tromsö och allt
intill Trondhjem, voro icke allenast vanliga hedningar, utan
hedningar, hvilkas like med möda skall kunna uppletas i andra folks
historia, så att jag knappt skulle trott det, hade jag ej med mina
egna öron och ögon förnummit det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
