Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - IV. Den ryska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
första’ kapitlet.
stad. För det mesta går man in i det bönehus, som finnes i hvarje
landsby, och gör några korsningar framför helgonbilderna,
hvilken ceremoni de kalla bön. I sitt dagliga lif iakttaga de ryska
lapparne troligen den grekiska kyrkans ceremonier m. m., som
hörer till yttre gudsdyrkan. Men under detta kristliga yttre
döljer sig mycken vantro. I synnerhet är tron på trolldom starkt
rotfästad hos dem. I största anseende stå akkalalapparna för
sin kunskap i trolldom. De äro också i Finland så beryktade,
att bönder vallfärda till dem för att vinna hälsa, för att återfå
förlorade skatter eller hvad eljes kan ligga dem på hjärtat. Om
akkalalapparnes tillvägagående vid sitt trolleri har jag ej erfarit
annat, än att de falla i en magisk dvala och därunder få
uppenbarelser, som äro nödvändiga för dem i det ena eller det andra
hänseendet.»
En stor del af de ryska lapparne hör till starovertsierna,
ett parti i den grekiska kyrkan, som uppstod i det i7:de
århundradet, då patriarken Nikon i Moskwa (1653—1667) reviderade de
kyrkliga böckerna, hvilka dels genom okunniga afskrifvares
misstag, dels uppsåtligen blifvit mycket förfalskade. Ehuru de
reviderade böckerna gillades af alla lärda och ortodoxa, var
okunnigheten dock så stor, att många ansågo > de nya böckerna» vara
likbetydande med en ny lära. Ett stort parti, som vägrat att
antaga de nya böckerna, har utbredt sig synnerligen i norra
Ryssland under namn af starovertsier eller raskolniker, som är
detsamma som kättare. De läsa nämligen de gamla, med slavonska
typer tryckta böckerna. Men då de i det hela äro mycket
okunniga, så betyder frågan om en och annan ceremoni för dem mera
än själfva läran. De stå hela timmar framför sina helgonbilder
och korsa sig. Synnerligen viktigt för dem är sättet att korsa
sig, i det att de korsa sig med tummen, ringfingret och
lill-fingret mot hvarandra, hvilka tre fingrar beteckna gudomens
tre personer. De tre mellersta fingrarna däremot, hvarmed
Nikon vill att man skall korsa sig, betyder Gud, jorden och
himmelen, och den som på sådant sätt korsar sig, vill därmed
beteckna, att dessa tre utgöra treenigheten. De besöka aldrig
kyrkorna och hafva egna präster för att förrätta de heliga
handlingarna. De afhålla sig från allt umgänge med andra troende
och föra ett mycket försakande lif. Åtskilliga bland dem hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
