Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Missionen på Grönland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET.
sägas, att många år äro förgångna, sedan man mellan
Neuherrn-hut och Friedrichsthal kunde finna en hednisk eskimå. Endast
vid den sistnämnda stationen bedrifves nu verklig hednamission.
Men bland dem, som kallas kristna, är en betydlig del det endast
till namnet, och i allmänhet synas församlingarna föga förkofras
i sann gudsfruktan. Missionärerna hafva därför varit ganska
nedslagna. Bemödanden att göra församlingarna mer oberoende
hafva rönt ringa framgång. Grönländarne säga sig hafva »mycket
små tankar», och därutinnan hafva de blott alltför rätt. En
missionär skrifver, att de synas vara oförmögna till någon större
själsansträngning, och att de i mycket måste behandlas såsom barn.
Att så är, kan ju icke väcka förvåning; men nog är det sorgligt.
De måste emellertid bedömas efter en annan måttstock än den,
efter hvilken man här i Europa bedömer dem, som bekänna sig
hafva blifvit omvända till Kristus.
Då Brödraförsamlingens ombud i juli och augusti 1887
besökte de nordliga stationerna, lär han dock hafva fått ett godt
intryck af det andliga tillståndet därstädes.
I Brödraförsamlingens sista årsberättelse säges det ock, att
rätt många finnas, som taga det allvarligt med sina själars
frälsning och längta efter en grundligare insikt i Guds ords sanningar.
Bidragen inom de grönländska församlingarna till deras egna behof
hafva ock under de sista åren något stigit, hvilket bevisar ett ökadt
andligt intresse. Utan tvifvel skulle bidragen ännu mer ökas, om
grönländarne finge lämna sina bidrag in natura. Men den danska
regeringen har på det bestämdaste förbjudit allt varuutbyte mellan
missionärerna och grönländarne, och därför våga de icke ens
förehafva något, som kan få utseende af sådant. Missionärerna
få icke köpa något af grönländarne, utan måste taga allt af de
danska köpmännen, och å andra sidan måste grönländarne sälja
alla sina produkter till dessa köpmän. Att ett sådant förhållande
väsentligen hindrar ett rätt närmande mellan missionärerna och
infödingarne, ligger i öppen dag.
Beträffande de förhållanden, som röra det yttre mänskliga
lifvet, hafva grönländarne icke, såsom man hoppats, fått det bättre.
De hafva lidit mycket af ofta återkommande farsoter, hvilka hafva
bortsopat stora skaror och hotat göra hela sträckor alldeles
folktomma. Bland de senaste farsoterna hafva de, som rasade åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
