Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Missionerna i nordvästra Afrika - II. Senegambien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONERNA I NORDVÄSTRA AFRIKA. 113.
dessa trakter, men blefvo i sin ordning år 1677 fördrifne af
fransmännen. De sistnämnda hafva sedan utvidgat sina besittningar vid
Senegal, vid hvars utlopp staden S:t Louis, sätet för deras
styrelse, är belägen. Därjämte äga de en betydande kuststräcka
vid Gröna udden samt smärre besittningar längre i söder vid
Casamancefloden och vid Rio Pongas.
Engelsmännen innehafva sedan två eller tre århundraden
tillbaka området Gambia vid utloppet af floden med samma namn.
Hufvudorten i denna deras koloni är sedan 1816 den på ön S:t
Mary anlagda staden Bathurst. Portugiserna hafva sedan 15- och
1600-talen behållit några smärre besittningar utefter kusten,
nämligen Farim, ett litet område vid Casamancefloden samt
Cacheo och Bissao-öarna.
När vi nu öfvergå till skildringen af missionsarbetet i
Senegambien, vilja vi i ordning berätta, hvad som blifvit gjordt af de
olika missionssällskapen.
Romersk-katolska kyrkan har sedan 1480-talet verkat bland
folofferna, ett talrikt negerfolk, som bor i Senegals och Gambias
floddalar. Men först under tiden efter 1845 hafva de påfliga
sändebuden ingripit med något större kraft och vunnit några
nämnvärda framgångar. Bland siisufolket, boende längre söderut
i närheten af Pongasfloden, hafva katolikerna arbetat sedan
1500-talet, och äfven bland åtskilliga öfriga negerstammar i
Senegambien hafva de tidtals sökt missionera.
Engelska kyrkans västindiska missionssällskap. Redan 1796
försökte Edinburghs missionssällskap upprätta en evangelisk
mission bland susufolket, men genom klimatet och närboende
fellata-folks fiendskap blef företaget snart om intet. Ar 1805 började
Engelska kyrkans missionssällskap en mission vid Pongasfloden.
Men slafhandlarnes fiendskap gjorde det omöjligt att fortfara med
arbetet. Ar 1818 uppbrändes missionshuset, och missionärerna
fördrefvos. Bland dem, som då synnerligen medverkade till en
sådan utgång, var negerhöfdingen i Falangia Richard Wilkinson,
som förut blifvit vunnen för kristendomen och 1812 äfven besökt
London samt där varit med vid de stora missionsmötena. I sitt
hemland arbetade han sedan med nit och värme för
kristendomens införande, till dess han omsider föll i synd samt, då han
icke ville bekänna och öfvergifva sin synd, blef en bitter fiende
Ekman, Illustr. Missionshistoria. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
