Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Missionerna i Öfre Guinea - I. Guldkusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2Ö FJÄRDE KAPITLET.
egendomlig. Några fantiynglingar hade erhållit undervisning i
den af engelska regeringen inrättade skolan vid Cape Coast
Castle. Därunder hade de förvärfvat färdighet att läsa engelska
och kommit i besittning af engelska bibeln. Bibelordet gjorde
ett djupt intryck på dem, hvarför de år 1831 bildade en liten
förening, som på bestämda tider sammanträffade för att läsa i
bibeln, bedja och samtala om det lästa. En af dessa ynglingar,
William de Graft, hade sitt hem vid kusten och fick år 1833
af de öfriga i uppdrag att genom någon välvillig sjökapten söka
förskaffa några nya testamenten från England. De Graft vände
sig till kapten Potter, som just då med sitt fartyg anlände till
kusten. Kaptenen blef förvånad öfver negerynglingens begäran
och lärde snart känna hela sammanhanget. Han sammanträffade
någon dag senare med de öfriga medlemmarne af de svarte
ynglingarnes förening och frågade dem då, om de icke skulle
vilja hafva en missionär. Med glädje svarade de ja. Efter att
hafva inhämtat ytterligare upplysningar om dessa ynglingar af
en engelsk ämbetsman i Cape Coast Castle, lofvade kapten Potter
att förskaffa både biblar och en missionär. Sedan han hade
kommit till Bristol, satte han sig i förbindelse med wesleyanska
missionskommittén i London, berättade hvad han erfarit och erbjöd
sig att kostnadsfritt medtaga en missionär, som likaledes
kostnadsfritt skulle föras tillbaka hem, om förhållandena icke befunnos
gynnsamma för hans kvarstannande på Guldkusten. Till följd
häraf medföljde en missionär Dunwell, och när skeppet återkom
till Cape Coast, igenkändes det snart, hvarefter 50 infödingar
infunno sig och hälsade med glädje den vänlige kapten Potter
samt fingo kännedom om, hvad han medförde åt dem. Dagen
därpå kom fantikonungen Freeman ombord, klädd i frack, blåa
benkläder, trekantig hatt med röd kokard och skyddad af en
stor mångfärgad solskärm, som bars öfver honom. Dunwell steg
i land och lärde där känna de 16 ynglingar, som förenat sig
för att under bön läsa i bibeln. Folket, konungen och
höfdingarne mottogo missionären med öppna armar. Under ett års tid
hade Dunwell verkat på platsen, då han den 25 juni 1855 afled.
Först tycktes sorgen öfverväldiga negrerna, men snart utropade
någon: »Missionären är död, men Gud lefver än». Då fattade
de sörjande mod och lagade, att de fingo bref afsända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
