Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Missionerna i Nedre Guinea och Kongo - II. Missionerna i Kongo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 62 FEMTE KAPITLET.
Med Livingstone Inlandmissionen förenade sig inom kort
Svenska Missionsförbundet för ett gemensamt missionsarbete i
Kongo. I juli 1881 afreste den första svenske missionären, Carl
Johan Engvall, i sällskap med två engelska missionärer till det
nya arbetsfältet vid Kongofloden. Vid ankomsten till Afrika
stationerades han vid stationen Palaballa, belägen vid nedre
Kongo. Snart angreps han af den härjande klimatfebern, hvilken
till den grad nedbröt alla hans krafter, att han på läkares
bestämda tillrådan måste i hast återvända hem utan att ens kunnat
boija något missionsarbete därute. Han har sedan varit använd
dels såsom sjömansmissionär i Kronstadt och dels såsom
missionsarbetare i Petersburg. Huru nedslående detta än var för
Svenska Missionsförbundet, förlorade det dock icke modet, förvissadt
som det var, att Herren hade kallat det att utföra något
missionsarbete i den mörka världsdelen. Andra personliga krafter
hade nu erbjudit sig för kongomissionens tjänst, och den 27 april
1882 kunde Svenska Missionsförbundet ånyo afsända till Kongo
två missionärer, nämligen Nils Westlind och Carl Johan
Pettersson. Äfven dessa stodo då i förbindelse med den engelska
Livingstone Inlandmissionen.
Pettersson stationerades genast vid Lukungu, hvaremot
Westlind sändes till stationen Mukimbungu, där han sedan allt hittills
bedrifvit ett betydelsefullt missionsarbete. Det dröjde icke länge,
förrän Pettersson beordrades att i sällskap med den engelske
missionären Clark begifva sig upp till Stanley Pool, den plats,
där Kongofloden blir segelbar inåt landet. Uppbrottet från
Lukungu till nämnda ställe skedde den 19 december 1882. Meningen
var att därstädes anlägga en station. Och emedan Pettersson
är en särdeles praktisk man, sökte engelsmännen att göra sig
till godo hans praktiska duglighet. I juli 1883 hade han det
nya boningshuset färdigt till stor förvåning för infödingarne, som
icke nog kunde beundra den för dem ovanliga byggnaden.
Vid denna tid hade Pettersson ock lyckats tå så mycken
makt öfver språket, att han någorlunda ledigt kunde samtala
med folket. Med ifver sökte han därför att bland sin hedniska
omgifning utså lifvets ord. Om kvällarne samlade han både barn
och äldre och samtalade med dem om Jesus, syndares frälsare,
om hans död, uppståndelse, himmelsfärd och andra återkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
