Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Missionerna i Nedre Guinea och Kongo - II. Missionerna i Kongo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONERNA I NEDRE GUINEA OCH KONGO. X 7 I
son sedan kom med den nya förstärkningen, stationerades
Westlind, Andreæ och Håkansson vid Mukimbungu, under det att
Pettersson, Nilsson och Skarp begynte anläggandet af en ny
station.
Vid stationen Mukimbungu, belägen ej långt från södra
stranden af Kongofloden, har en rätt betydande verksamhet
utvecklats. Där finnes en kristen församling af omkring 50 döpte.
De flesta af dessa äro unge män, men där finnas ock några
kvinnor och barn. Hvarje söndag hålles predikan, och
bönemöten hållas understundom hvarje kväll i veckan. På
bönemötena talar ömsom en af missionärerna, ömsom en af de
omvända infödingarne. Sju af dessa hafva nämligen utvalts att vara
offentliga vittnen om Herren. De hafva en rätt stor makt öfver
ordet, ehuru deras kunskapsmått är ringa, så att deras tankar
kunna röra sig endast inom en’ jämförelsevis trång krets.
Gudstjänsten på söndagsförmiddagarne förestås alltid af en missionär.
Därvid äro vanligen mellan ett och två hundra personer
närvarande. Männen sätta sig främst och kvinnor och barn bakom.
Somliga komma långväga ifrån för att höra. Några äro ytterst
dåligt klädda. Det märkes tydligt, att de vid stationen boende äro
bättre klädda än de andra. Männen bära vanligen om lifvet ett
skynke, som räcker till eller nedanför knäna. Somliga af dem
hafva sina hufvuden helt och hållet eller ock endast delvis rakade.
De kvinnor, som äro bäst klädda, hafva ett skynke knutet
om sig strax nedanom armarne, hvilket räcker ned emot knäna,
eller ock bära de en mantel med fransar eller kantad med tyg
af annan färg. Omkring fot- och armlederna bära de tunga
mässingsringar. I öronen hafva somliga instuckit en patronhylsa
med en tjock träpinne uti; men denna prydnad har af kvinnorna
vid stationen nästan allmänt bortlagts. I håret hafva somliga
strukit en svart, glänsande smörja, till utseendet lik tjära och
beredd af jordnötter.
På barnen, som understundom äro alldeles nakna, hafva do
hängt en massa pärlband och små mässingsbjällror, som skramla
rätt duktigt.
Alla pläga, söndagen till ära, kläda på sig det bästa de äga.
Då den bestämda tiden är inne för gudstjänsten, sjunga de
församlade med full hals en eller två sånger. Därefter beder någon
Ekman, Illustr. Missionshistoria. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
