Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - I. Missionsarbetet bland de i nordväst boende folken (ovambófolket, buskmännen, koranna, grikva, namakva, orlam)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONEN I O V AMBO LANDET.
195
mil från Ovambålandet. Efter att en tid hafva uppehållit sig
därstädes begåfvo de sig till det för dem bestämda arbetsfältet.
o
Ar 1870 fingo de förstärkning af Tobias Reijonen och
Gustaf Mauritz Skoglund, som då afsändes till det nya
missionsfältet.
Det folk, bland hvilket de nu skulle upptaga
mssionsarbe-tet, låg nedsänkt i en mängd hedniska styggelser och laster.
Stölder och rofferier hörde till ordningen för dagen, och dessa
synder bedrefvos helt öppet och fräckt. Hvilket rättslöst tillstånd
där härskade, och huru långt tygellösheten och själfsvåldet hade
gått, kunna vi förstå däraf, att missionärernas boskap bortfördes
midt på dagen inför deras ögon under hån och gyckel å tj ufvens
sida och under bifall af de andra.
Bland detta folk upprättades 1870 först hufvudstationen
Omandongo, hvarest Björklund och Rautanen med sina familjer
stationerades. Är 1871 anlades stationen Olukonda, och år 1874
stationen Omulongo.
På detta arbetsfält fingo de finska missionärerna arbeta i 121/2
år, innan de fingo döpa någon på själfva fältet. En liten
först-lingsskärfve erhöllo de dock i en liten flicka, som blef räddad
undan den fångenskap, hvari hon befann sig såsom krigsfånge,
och blef förd till Finland. Hon lärde så småningom känna
Herren och blef döpt till honom. Hennes hedniska namn var
o
Nanguroschi. Ar 1872 fingo missionärerna hand om detta lilla
barn, som, ehuru endast 6 à 7 år gammalt, var en mästare i
allehanda hedniska laster, i tjufnad, lögn och förställning m. m.
Men Herren verkade kraftigt på hennes hjärta, så att han blef
henne för stark. Hon blef vunnen för Herren och önskade
innerligt att få lefva för hans räkning, och därför kunde hon den 9
juni 1876 undfå det heliga dopet. Hon erhöll då namnet Eva
Maria. Hennes innerliga, barnsliga gudsfruktan, förenad med ett
vänligt, ödmjukt och tjänstvilligt väsende, som gaf vittnesbörd om,
att hon blifvit delaktig af Guds ande och fått ett lydaktigt sinne,
gjorde djupt intryck på mången, synnerligen om man kände till
hennes föregående lefnadshistoria.
Sedan hon vistats ännu några år i Finland, återvände hon
den 7 september 1879 till Afrika. Hon skulle icke genast resa
till Ovambå utan till en början stanna i Hererölandet, hvarest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
