Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - I. Missionsarbetet bland de i nordväst boende folken (ovambófolket, buskmännen, koranna, grikva, namakva, orlam)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONERNA BLAND BUSKMÄNNEN.
2or
största elände och fattat det bittraste hat till de hvite. De bo i
de uslaste klipphålor, där något torrt gräs får tjäna till bädd. Men
de äro modiga och frihetsälskande, och den skicklighet, hvarmed
de på långt håll med sina förgiftade pilar kunna träffa målet, har
ofta varit fruktansvärd för deras förföljare. I grunden äro de
känsliga och kärleksfulla, fastän den behandling de lidit och den
nöd, hvari de lefva, förhärdat dem.
En bättre sinnad holländsk bonde, Florus Vischer, hade
slagit sig ned vid norra gränsen af Kaplandet. Han upprördes
af de pågående förföljelserna mot buskmännen och förmedlade
omsider år 1799 en fredlig uppgörelse. När detta var gjordt,
knäböjde han och hans vänner på marken under bön och
tacksägelse till Gud. Slutligen reste de sig upp och sjöngo en
tacksägelsesång. Allt detta syntes de närvarande buskmännen
besynnerligt, och de bådo att få veta, hvad det betydde. Vischer
talade då med dem om Gud och hans godhet, om Jesus och
frälsningen samt sade dem, hvad det var att tacka Gud och bedja
till honom. Buskmännen blefvo helt gripna af hvad de hörde
och begynte gråta öfver att de icke kände den gode Guden och
frälsaren. De anhöllo att blifva underrättade, huru de skulle bära
sig åt för att komma till frälsningens kännedom. Vischer
berättade då för dem, att det fins lärare, som undervisa om allt
detta, och de fingo äfven veta, att sådana lärare bodde i
Kapstaden. Buskmännen kunde icke glömma, hvad de sålunda sett
och hört. Två af deras höfdingar, Vigilant och Slaporm,
begåfvo sig snart i sällskap med en korahöfding på väg från den
på Nieuweveldbergens norra sluttning upprinnande Säckfloden
(holländska: Zakstroom) till Kapstaden för att söka få kristna lärare.
Höfdingarne hade således att tillryggalägga mellan 30 och 40
svenska mil för att nå sitt mål, och de skulle dessutom gå genom
det af holländare bebodda Kaplandet samt besöka dess
hufvudstad. Erinrar man sig, huru holländarne under flere år gjort allt
för att på det grymmaste sätt utrota alla buskmän, så förstår man,
att dessa höfdingar måste hafva haft ett stort begär efter
evangelium, eftersom de företogo en så lång, mödosam och farlig resa.
När de kommo till Kapstaden, hade Londonsällskapets första
sändebud till Syd-Afrika just nyss anländt. Dessa voro Van der
Kemp, Kicherer, Edmonds och Edwards. De kunde naturligt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
