Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - I. Missionsarbetet bland de i nordväst boende folken (ovambófolket, buskmännen, koranna, grikva, namakva, orlam)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
SJETTE KAPITLET.
Moffat erfor vid läsningen af denna annons underliga känslor.
Han fick snart full visshet därom, att Herren ville hafva honom
till missionär. Följaktligen afböjde han en förmånlig anställning,
som blifvit honom erbjuden, samt anmälde sig hos Londons
missionssällskap för missionskallet. Han blef antagen och fick efter
något dröjsmål sina föräldrars bifall till det steg han stod i
begrepp att taga. Efter att hafva erhållit någon ytterligare
undervisning blef han jämte 8 andra unge män i oktober 1816
afskild för det verk, hvartill Herren hade kallat honom. Den 31
oktober steg han ombord på ett fartyg, som förde honom till
Kapstaden.
Guvernören därstädes lade hinder i vägen för färden till
hottentotterna. Under tiden lärde Moffat holländska språket,
hvarefter han genom sin enträgenhet utverkade sig tillstånd att
få färdas vidare. Under vägen tog han en afton in hos en boer,
som hade en mängd hottentotter i sitt arbete. Moffat blef
anmodad hålla aftonbön, men begärde, att hottentotterna först skulle
tillkallas. Föraktfullt svarade värden, att hellre kunde man
predika för hundar än för hottentotter. Moffat svarade ej, men höll
ett gripande föredrag öfver orden: -»Ja, Herre, dock likväl äta
hundarne af de smulor, som falla af deras herrars bord.» Dessa
ord upprepades flere gånger under föredraget, till dess värden
utbrast: »Säg det icke en gång till; jag skall genast inkalla alla
hottentotterna.» Så skedde. Efteråt sade värden: »Hvem gaf
kraft åt er hammare att gifva mig sådana slag? Jag vill aldrig
mer neka er att predika evangelium för hottentotterna.»
Moffat tågade till Afrikaners by utan att låta afskräcka sig
af de varningar, som gåfvos honom. Mottagandet hos Afrikaner
var ock sådant, att Moffats kamrat, Ebner, snart öfvergaf platsen
och lämnade Moffat ensam. Denne tillvann sig dock inom kort
barnens välvilja, och genom dem fick han ingång till föräldrarne.
Slutligen blef äfven höfdingen vänligare, och Moffat fick börja
lära honom läsa. Genom evangelii ord verkades nu en ny
födelse i Afrikaners hjärta. Han blef i sanning en ny skapelse.
Han deltog i verksamheten för det folks omvändelse, hvilket han
förut anfört på de vilda röfvartågen, och han lade själf hand vid
verket, då de 120 skolbarnen vid brunnen skulle rentvättas och
befrias från ohyra. Då han efter någon tid följde Moffat till Kap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
