Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - I. Missionsarbetet bland de i nordväst boende folken (ovambófolket, buskmännen, koranna, grikva, namakva, orlam)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
SJETTE KAPITLET.
fält. Det arbete, som sällskapet där nedlagt, har dock varit af
den allra största betydelse. Många af infödingarne hafva
därigenom blifvit vunna för Herren, och viktiga förarbeten hafva
blifvit utförda, hvaraf frukterna nu få inbärgas af de nya
arbetare, som hafva öfvertagit fortsättningen af verksamheten i dessa
trakter.
Wesleyanska missionssällskapet började redan 1816 sin
missionsverksamhet i Namalandet, där det alltjämt arbetade i
broderligaste gemenskap med Londons missionssällskap.
Dess första hednamissionär i Syd-Afrika var Barnabas Shaw,
född i Yorkshire i England 1787. Från några wesleyanska
soldater i Kapstaden fick denne man år 1815 en uppmaning att
komma öfver till Syd-Afrika och predika evangelium för dem.
Han efterkom uppmaningen och anlände med sin hustru till
Kapstaden den 12 april 1816. Guvernören vägrade dock på det
bestämdaste att låta honom där utöfva någon evangelisk
verksamhet, och ingen annan utväg tycktes återstå än att återvända hem.
Därom ville dock hans trosfrimodiga hustru icke höra talas.
Längre in i landet, mente hon, skulle det nog finnas hedningar,
bland hvilka de utan hinder kunde verka. Gud hade visserligen
haft någon afsikt med att låta dem fara ut till detta aflägsna
land. Efter mycken bön till Gud om ledning, och sedan de
sammanträffat med londonsällskapets missionär Sch?nelen, som för
dem omtalat, hvilken ingång evangelium hade haft bland
nama-folket, förskaffade sig de båda makarne ett oxspann och några
af de oundgängligaste lifsförnödenheter samt lämnade Kapstaden
den 6 september 1816. Efter att under många besvärligheter
hafva rest allt längre mot norr och öfvergått Elefantfloden,
mötte de den 4 oktober i en ödslig trakt några
infödingar, med hvilka de inläto sig i samtal. De fingo då till sin
öfverraskning höra, att de mötande infödingarne voro höfdingen
öfver Lilla Namalandet samt fem af hans män, och att de
ämnade sig till Kapstaden för att söka få några kristna lärare hem
till sitt folk, emedan de funnit, att andra folkstammar, som haft
kristna lärare, därigenom erhållit mycken välsignelse. Här var
Guds ledning uppenbar. På den plats, där de båda resande
grupperna mött hvarandra, slogo de läger och stannade till nästa
dag. Större delen af natten upptogs af samtal, bön och tack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
