Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - II. Kaplandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
SJETTE KAPITLET.
dan döptes efter hand flere, och en liten kristlig församling
uppstod.
När de holländska prästerna i Kapstaden fingo höra, att
hedningarne sålunda anammade Guds ord, väcktes hos dem stor
oro. När de inkallat och förhört några af de nydöpta, stillades
i början deras ifver, men just då hade i Europa den herrnhutiska
rörelsen blifvit föremål för häftigt klander från några framstående
kyrkans män, och särskildt i Amsterdam hade ett »pastoral- och
herdabref» utkommit, hvari Brödraförsamlingen förklarades vara
vilsefarande i läran och hafva en i flere afseenden skadlig
kyrkoförfattning. Denna skrift öfversändes till Kaplandet, och nu fick
därvarande prästers misstroende till Schmidt ny näring. Han
blef gång efter annan kallad till Kapstaden för att förklara sig,
regeringen förmåddes att lämna honom utan skydd, och
ställningen försvårades genom hvarjehanda förtal, till dess
Brödraförsamlingen fann det vara bäst hemkalla Schmidt, på det att
han skulle få tillfälle att försvara sig inför de högre
myndigheterna i Holland. Den 25 augusti 1743 fick han del af detta
församlingens beslut. Hans församling, som bestod af 11 gifta
par, 8 ogifta män, 9 gossar och 8 flickor eller tillsammans 47
personer, sörjde mycket, när han den 30 oktober sistnämnda år
tog afsked och begaf sig till Kapstaden. Därifrån fick han först
påföljande vår tillfälle att afresa till Amsterdam, dit han anlände
den 22 juni 1744. Alla försök att utverka ostindiska kompaniets
medgifvande för honom att få återvända och fortsätta missionen
i Baviaanskloof voro emellertid fruktlösa. Schmidt verkade sedan
i Schlesien på gränsen mot Böhmen och Mähren, där väckelser
fortforo att äga rum. Efter några år tog han sin bostad i Niesky
och förtjänade sitt uppehälle genom groft arbete. När han blef
gammal, understöddes han af Brödraförsamlingen. Ständigt
fortfor denne trogne Herrens tjänare att bedja för sina kära
hottentotter, till dess han den 1 augusti 1785 i frid fick skiljas hädan.
Det dröjde sedan ända till i december 1791, innan
handelssällskapet tillät Brödraförsamlingen att vidare fortsätta
verksamheten i Kaplandet. Ar 1792 kommo tre nya missionärer,
Küh-nel, Marsveld och Schivinn, dit och skyndade genast till
Baviaanskloof, där en gammal hottentottkvinna, Lena, som på sin
ålderdom hade blifvit nästan alldeles blind, ännu fans kvar, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
