Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - IV. Kaffermissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAFFERMISSIONEN.
253
skåpet för afsikt att efter hand söka intränga med sin
verksamhet till folken äfven i det inre af Östra Afrika.
Berlins missionssällskap utsände 1836 till detta missionsfält
en särdeles framstående missionsarbetare, nämligen Döhne, som
anlade stationen Betel vid ett tillflöde till Keifloden. I början
hade Döhne att utstå många lidanden, och länge såg det ut, som
skulle arbetet vara alldeles förgäfves. Flere missionärer ankommo
emellertid, och 1840 den 5 juli kunde den förste kaffern döpas
vid Betel. Denne, Josua Hermanus, blef sedan under många år
en trogen medarbetare på missionsfältet först hos
berlinmissionärerna och, sedan han flyttat till Silo, hos
hermannsburgsmissio-närerna på sistnämnda ställe. Flere vunnos också efter hand, och
åtskilliga nya stationer anlades. Krigens förödelser öfvergingo
äfven dessa stationer, men de återuppbyggdes igen, och verket tog
för hvar gång ny fart.
Är 1847 började detta sällskap arbeta bland suluerna i
Natal och 1865 bland stammen matebele söder om Limpopo.
Äfven hafva sedan 1867 de suluer, som bo i Transvaal, blifvit
uppsökta och en mängd stationer äro anlagda bland dem. I sina
missionsförsamlingar hafva berlinarne nu mellan 2 och 3 tusen
medlemmar.
Engelska kyrkan försökte 1837 att upprätta en
missionsstation i Sululandet. Företaget syntes i början gifva
förhoppningar om framgång. Snart blef det dock om intet på grund
af sulukonungens och folkets opålitlighet och de ständiga
krigsoroligheterna. Sedan låg den kyrkliga kaffermissionen nere ända
till 1854, då med understöd af Sällskapet till evangelii
utbredning en mission kom till stånd bland xosafolken. Denna
mission har sedan, oaktadt alla afbrott, allt kraftigare rotfästat sig
samt fått ett vidsträckt arbetsfält. Flere hjälpsällskap
understödja också verket. En mängd stationer hafva blifvit anlagda
bland xosastammarne. Efter åtskilliga förberedelser anlades äfven
missionsstationer i Natal år 1855,^ bland tembufolket 1857 och
bland fingufolket 1859. På dessa platser har arbetet sedan blifvit
fortsatt, och stationernas antal har ökats. I Sululandet började
den anglikanska missionen 1860, men har där ännu icke haft
någon synnerlig framgång. Bland pondumisifolket har det
arbetats sedan 1865, bland baka sedan 1871, bland swasi sedan 1874,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
